Öl på botaniska trädgården zz top

"That little Ol' grupp from Texas", liksom ZZ Top kallar sig själva drog ett massiv publik vid runt 8,000 personer mot Botaniska Trädgården. Visserligen överträffade dem mina förväntningar, dock tillsammans ett 50-årig utdragen samt gemensam yrkesliv sålunda borde dem tre herrarna Gibbons, Hill samt Beard behärska prestera många förbättrad. Även vädret gav perfekta förutsättningar.

Det existerar väldigt roligt för att arrangören kant & Berger tillsammans tillsammans med Live Nation fortsätter detta likt för tillfället äger blivit liksom enstaka tradition inom Uppsala, tillsammans med stora rock-konserter inom Botaniska Trädgården. ej ägde jag trott för att dem gamla favoriterna ZZ Top någonsin skulle spela inom Uppsala. Senast jag såg dem uppträda live plats 1983 inom Stockholm.

Goodbye June plats förband (Foto: Morgan Jansson)

Det existerar många människor inom den fina Botaniska Trädgården, dock detta känns inte någonsin trångt (det bör möjligtvis artikel inom dem långa föda samt dricka-köerna). Trots den stora publik samt flödande maltdryck sålunda känns detta lugnt samt tryggt. Förväntningarna ligger inom luften inom publikhavet framför den stora scenen. Klockan 19:45 kliver förbandet Goodbye June ifrån Nashville, stat i usa in vid scenen. dem får enstaka otillgänglig entré eftersom bakgrundsmusiken noggrann höjs då dem fem musikerna går ut vid scenen.

Deras spelning existerar omväxlande samt god, dock dem känns lite identitetslösa, vilket för att dem letar efter sin stil. Sångaren besitter enstaka gäll samt passande rockröst. Jag tror för att dem skulle utföra sig många förbättrad vid ett rock-klubb likt Katalin. Deras spelning pågår ungefär 40 minuter.

Frank Beard på baksidan sitt stora trumset. (Foto: Morgan Jansson)

På exponerad tidsperiod klockan 21, sålunda kommer därför kvällens huvudattraktion bestående från Billy Gibbons vid gitarr, Dusty Hill vid bas samt trummisen Frank Beard in vid scenen. Frank Beard smyger sig ursprunglig in på baksidan sitt enorma trumset tillsammans med dubbla baskaggar, sedan kommer Billy Gibbons samt Dusty Hill.

Deras spräckliga samt färggranna el- samt basgitarrer matchar varandra liksom dem långa samt karakteristiska skäggen, solglasögonen samt hattarna. dem kör igång tillsammans med "Got me beneath pressure" ifrån albumet Eliminator (1983). detta låter platt samt tunt inom start dock efter någon låt existerar ljudet många förbättrad samt gubbarna kommer även igång. dem radar upp hit efter hit samt låtarna går inom varandra utan avbrott alternativt mellansnack.

Dusty Hill, Billy Gibbons (Foto: Morgan Jansson)

Som allra bäst tycker jag att dem blir då dem kör dem lite äldre blueslåtarna ifrån 70-talet, "Waiting for the bus" samt "Jesus just left Chicago". Plötsligt dånar ett bas vilket får marken för att skälva ifrån Dusty Hill. vad gjorde han? Frank Beard, trummisen vilket heter skägg dock bara äger mustasch, drar igång tillsammans enstaka trumrytm såsom känns vän. detta existerar deras stora hit "Gimme All Your Loving" liksom spelades flitigt vid MTV:s storhetstid inom start från 80-talet. Minsann, detta börjar koka lite inom den annars ganska stillsamma publiken.

Dusty Hill. (Foto: Morgan Jansson)

It's Blues time utropar Billy Gibbons samt dem kör igång "I Gotsta Get Paid" ifrån detta senaste albumet "La Futura" (2012). Dusty Hill byter ifrån elbasen mot någon slags basklaviatur. Mellansnacken existerar nästan obefintliga. Visst, ibland utropar Billy Gibbons "Are we having a good time, now". då han lite intränat, fumlar efter korrekt tackfras, ifrån Gracias via Merci mot tusen tackar, träffas denne från publikens glädjerop.

Han lägger även in Uppsala samt Sweden inom texten mot den tunga "My Heads in Mississippi". Billy Gibbons känns överhuvudtaget lekfull samt vid en väldigt gott humör. denne existerar även verkligen enstaka mästare vid sköna bluesriff.

Billy Gibbons. (Foto: Morgan Jansson)

Billy Gibbons samt Dusty Hill sjunger båda samt utför detta skapligt. Vissa tonlägen låter mindre god. Varför dem fullfölja ett plötslig cover vid den gamla slagdängan "Sixteen Tons" existerar obegripligt. dem besitter ju ett gedigen personlig låtkatalog för att gräva ur. Genast blir detta förbättrad då Billy Gibbons får in ett Gibson fransk artikel Paul vilket denne agerar slidespel vid mot den sköna "Just Got Paid" ifrån 1972.

Med dem start orden - We gotta do this one for you now, kör dem sedan igång tillsammans med ännu enstaka massiv 80-tals hit "Sharp Dressed Man" tillsammans klassiska steg samt gungande inom takt från Gibbons samt Hill. Billy Gibbons trixar lite tillsammans med sin gitarr samt låter den glida fritt nedför gitarrhalsen inom en ackord. då denne sedan vänder vid gitarren visar han enstaka tecken såsom detta står maltdryck på.

ZZ Top. (Foto: Morgan Jansson)

Gibbons samt Hill får sedan in varsitt instrument klädda inom ljus fluffig päls då dem kör igång "Legs" inom enstaka mer rolig än utmärkt utgåva. dem går sedan från scenen efter enstaka dryg 60 minuter, dock återvänder tillsammans med glittriga kavajer. Billy Gibbons äger enstaka Bo Diddley liknande lådgitarr. Dusty Hill uppmanar Billy Gibbons - Do that thang on your guitar.

Vi får sedan lyssna den fantastiska inledningen vid "La Grange" samt dem fortsätter tillsammans med "Tush" samt detta existerar riktigt bra! dem lämnar åter scenen dock klappas in ytterligare ett gång. Då får oss ett ytterst medioker utgåva från "Jailhouse Rock". till mig existerar detta offatbart för att dem avslutar tillsammans med enstaka således uttjatad cover.

Sammanfattningsvis blev detta enstaka helt ok spelning, ovan mina förväntningar, tillsammans både djupa dalar samt höga höjder. Lite frustrerad existerar jag allt ändå. dem borde behärska ge således många mer.