Krav på tillgänglighet vid nybyggnation

Förslag mot riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig på baksidan detta likt anförs inom motionen ifall för att regeringen bör återkomma tillsammans en förslag mot förändring inom PBL vilket bör förtydliga för att kommuners planmonopol existerar förenat tillsammans en ansvar för att garantera tillgänglighet inom nära fras mot samt ifrån övrig infrastruktur nära nybyggnation inom stället på grund av enbart parkeringsplatser samt tillkännager detta till regeringen.

Kommunal parkeringspolitik likt ställer krav vid minimital från parkeringsplatser nära nybyggnation ökar byggkostnader samt subventionerar omväg privatbilism. till för att bidra mot sänkta byggkostnader samt på grund av för att främja hållbar stadsutveckling måste initiativ tas till för att kommunala krav ej bör tvinga fram kostsamma parkeringslösningar utan istället öka bebyggelsers tillgänglighet genom för att fokusera vid andra problem att diskutera än parkeringsplatser.

Krav vid minimiantal från parkeringsplatser innebär för att åsidosätta gängse marknadslogik för att ett försäljare/producent fullfölja ett affärsmässig evaluering från efterfrågan samt anpassar utbudet därefter. Istället tvingas byggherrarna – oftast – anlägga fler parkeringsplatser än vilket likt efterfrågas. Detta existerar från flera skäl oerhört ouppskattat från byggherrar samt näringsliv, eftersom detta fördyrar produktion samt nivåer av hyra samt innebär en ingrepp inom äganderätten samt företagens självbestämmande.

för att flera kommuner dessutom kräver för att parkering bör lösning inom kvartersmark tvingar ofta fram kostsam garagelösningar beneath husen. varenda enskild parkering inom en bilparkering beneath övrig bebyggelse beräknas kosta mellan 250 000 samt 400 000 kronor. Då dessa kostnader sällan alternativt inte någonsin avspeglas inom parkeringsavgifterna existerar detta omöjligt på grund av byggherrarna för att erhålla finans inom parkeringsplatserna. Följden blir för att kostnaderna belastar nivåer av hyra samt bostadsrättspriser på grund av samtliga vilket ändrar bostadsort in inom huset, oavsett angående dem äger enstaka fordons alternativt ej. Därmed uppstår enstaka omfördelning ifrån personer likt ej äger fordons mot dem vilket äger fordon.

Samtidigt existerar detta ej heller en utmärkt alternativ för att åtgärda kommunernas parkeringskrav utanför kvartersmark eftersom den lösningen tvingar fram enstaka oerhört ineffektiv markanvändning tillsammans med samtliga negativa följder detta får vid täthet, stadsmiljöer samt dagvattenhantering. Även ur en ekonomiskt hänseende existerar detta oerhört ineffektivt.

ett generell princip existerar för att marknadsingrepp ständigt måste legitimeras från samhällsnyttan ingreppet medför. då detta gäller kommunalt framtvingade parkeringslösningar förmå oss titta för att detta medföljs från påtagliga konsekvenser oavsett hur dem praktiskt löses. Samtidigt existerar resultatet från minimikraven oftast en överflöd från parkeringsplatser. Samhällsnyttan är kapabel därmed tillsammans med rätta ifrågasättas.

en alternativ mot för att ställa minimikrav vore för att kommuner skulle tillämpa ett marknadsbaserad parkeringspolitik, liksom helt enkelt ägde inneburit för att investeringar inom parkeringsanläggningar ägde föregåtts från lönsamhetskalkyler. Detta existerar ej synonymt tillsammans med för att detta skulle bli parkeringsbrist utan för att överflödet från parkeringsplatser ägde minskat samt för att dem liksom ej äger automobil ej skulle tvingas subventionera andras parkeringsplatser. detta är kapabel dock framhävas för att detta ej vid något vis ifrågasätter nödvändigheten för att ställa krav vid handikapparkeringar.

Samtidigt finns detta en stort samhällsintresse inom för att resurser mot kommunikationer bör artikel massiv samt rättvist fördelat. Detta är kapabel handla angående resurser mot kollektivtrafik, cykelparkeringar, lastplatser bilpooler, handikapparkeringar, lastcykelpooler, etc. för att kommuner ställer krav vid tillgänglighet kunna därmed anses existera berättigat, dock beneath förutsättningen för att tillgängligheten ej enbart mäts inom antalet parkeringsplatser.

Juridisk bakgrund

inom lagtext finns en stycke vilket påverkar parkeringsanläggning inom samband tillsammans nybyggnation. inom PBL (2010:900) 8 kap. 9 § fastställs för att ett obebyggd tomt vilket bör bebyggas bör ordnas vid en sätt vilket existerar lämpligt tillsammans hänsyn mot stads- alternativt landskapsbilden samt mot natur- samt kulturvärdena vid platsen. Tomten bör ordnas sålunda för att [] 4. detta vid tomten alternativt inom närheten från den inom skälig utsträckning finns lämpligt utrymme på grund av parkering, lastning samt lossning från fordon. detta existerar dock kommunen vilket inom detaljplan kunna besluta vad liksom existerar parkering inom skälig utsträckning samt vilket vilket existerar inom närheten från tomten (8 kap. 13 §).

detta existerar dock viktigt för att poängtera för att detta inom PBL idag ej står för att enstaka samhälle måste äga miniminivåer på grund av parkering. Istället existerar dem enstaka rest ifrån 1950-talets parkeringsutredning likt föregick statliga parkeringsnormer. Lagen idag lyder för att detta existerar kommunen såsom genom planmonopolet besitter tillfälle för att styra bil- samt cykelparkeringens omfattning, uppåt alternativt neråt till enstaka viss nybyggnad från en byggnad. Trots detta tolkas oftast lagen såsom för att kommuner måste ställa krav vid miniminivåer, vilket inom sin tur legitimerar höga p-tal.

Hur parkeringskraven tillämpas skiljer sig ifrån samhälle mot samhälle. inom framstående kommuner används flexibla p-tal vilket förmå pressas ned mot låga nivåer genom olika former från mobilitetsåtgärder ifrån byggherrens blad. detta är kapabel röra sig angående resurser mot lastcykel- samt bilpooler, kostnadsfri kollektivtrafikkort liksom andra s.k. mobility management-åtgärder. dock detta existerar många ovanligt för att bygglov beviljas till plan helt utan parkeringslösning (mig veterligen äger detta till flerbostadshus enbart skett nära en enda situation detta senaste halvseklet).  inom andra kommuner används fasta p-tal såsom fastslår för att exempelvis 1 parkering måste anläggas per nybyggd bostad oavsett storlek samt läge inom kommunen. Gemensamt äger dem därmed för att minimikrav tillämpas.

Förslag

tillsammans med tanke vid regeringens mål för att öka byggtakten på grund av hem, hålla byggkostnader låga samt för att främja hållbara resvanor finns detta starka motiv för att ifrån statligt håll vidta åtgärder till för att verka till för att parkeringsanläggning sker vid marknadsmässiga grundläggande principer eller fundament samt ej existerar framtvingade från kommuner tillsammans följden för att byggnation fördyras samt privatbilismen subventioneras. Emellertid existerar parkeringsfrågor genom detta kommunala planmonopolet mot syvende samt senaste ett kommunal angelägenhet, vilket innebär för att staten främst förmå jobba till för att utveckla förutsättningarna till kommuner för att tillämpa ett marknadsbaserad parkeringspolitik.

Formuleringen inom PBL angående för att detta vid tomten alternativt inom närheten från den inom skälig utsträckning finns lämpligt utrymme till parkering, lastning samt lossning från fordon tolkas likt tidigare nämnt ofta liksom för att kommuner besitter ett skyldighet för att garantera en visst utbud från p-platser. Aspekterna för att kommunerna själva är kapabel definiera inom närheten samt skälig utsträckning förbises ofta. Detta hindrar en marknadsbaserat parkeringsutbud. detta finns därmed starka skäl för att ändra formuleringen samt förtydliga för att kommunerna ej innehar detta ansvar.

tillsammans bakgrund inom ovanstående anförda argument föreslår jag för att PBL (2010:900) 8 kap. 9 § fjärde stycket ändras ifrån den nuvarande formuleringen för att detta vid tomten alternativt inom närheten från den inom skälig utsträckning finns lämpligt utrymme på grund av parkering, lastning samt lossning från fordon mot formuleringen för att detta vid tomten alternativt närheten från den erbjuds erforderlig tillgänglighet inom skälig omfattning. på det sättet skulle lagen både utveckla chansen till kommuner för att tillämpa enstaka marknadsbaserad parkeringspolitik samtidigt såsom detta skulle bli klart för att kommuners planmonopol existerar förenat tillsammans en ansvar för att garantera tillgänglighet inom nära fras mot övrig infrastruktur samt bebyggelse snarare än enbart parkeringsplatser.