Karta över vart arabiska talas
Arabiska
Arabiska (اَلْعَرَبِيَّةُ) existerar detta största från dem semitiska samt afroasiatiskaspråken samt en från dem fem största språken inom världen, samt detta liturgiska språket på grund av islam.[1] Språket skrivs tillsammans med detta arabiska alfabetet samt existerar gemensamt till inom stort sett all arabvärlden. detta existerar en från Förenta Nationernas officiella språk.[2]
Arabiskan uppdelas främst inom tre huvudvarieteter: modern standardarabiska, klassisk arabiska samt dialekterna. Modern standardarabiska skiljer sig framför allt inom ordförrådet ifrån klassisk arabiska, medan dem olika dialekterna uppvisar stora skillnader både inbördes samt mot klassisk samt modern standardarabiska.[3] dem äldsta bevarade skrifterna vid arabiska återfinns bland Fayoum papyri. Den moderna standardarabiskan används huvudsakligen vilket skriftspråk dock nyttjas även muntligt inom formella kontext vilket konferenser, nyhetsutsändningar samt dylikt. Den klassiska arabiskan existerar den islamiska världens kulturspråk samt brukas inom Koranen samt den klassiska litteraturen. Modersmålstalande araber besitter ett från dialekterna liksom modersmål. Dialekterna används på grund av muntlig informationsutbyte inom varenda informella kontext.
På bas från detta arabiska språkets geografiska utbredning samt dess roll såsom islams tungomål samt vilket kultur- samt elitspråk besitter detta haft en stort påverkan vid flera andra språk.[4]
Antal talare samt status
[redigera | redigera wikitext]Det uppskattas för att cirka 420 miljoner personer talar arabiska.[5] Arabiska talas vilket inledande tungomål från cirka 280 miljoner personer.[6]
Modern standardarabiska äger 273,9 miljoner talare, vilket betyder för att detta existerar världens sjätte maximalt talade tungomål. andra stora varianter från arabiska existerar bl.a.:[7]
- Egyptisk arabiska: 64,6 miljoner talare
- Marockansk arabiska: 32,6 miljoner talare
- Algerisk arabiska: 32,4 miljoner talare
- Sudanesisk arabiska: 31,9 miljoner talare
- Nordlevantinsk arabiska: 24,6 miljoner talare
- Övre Egypten-arabiska: 22,4 miljoner talare
- Irakisk arabiska: 15,7 miljoner talare
- Hijazarabiska: 14,5 miljoner talare
- Sydlevantinsk arabiska: 11,6 miljoner talare
- Tunisisk arabiska: 11,6 miljoner talare
- Sanaas arabiska: 11,4 miljoner talare
Arabiskan existerar officiellt tungomål inom 26 länder.[8][9][6]
Dessutom existerar arabiskan även officiellt tungomål inom flera internationella organisationer: Förenta nationerna, Arabförbundet, Islamiska konferensorganisationen.[10][11][12] FN firar den internationella dagen på grund av detta arabiska språket årligen den 18 december.[13]
Arabiskan existerar även detta heliga språket inom islam: i enlighet med tro existerar varenda andra språkversioner från Koranen bara mänskliga tolkningar.[14][15]
Modern standardarabiska samt dem arabiska dialekterna
[redigera | redigera wikitext]Termen ”arabiska” är kapabel syfta antingen vid standardarabiska (högarabiska – allmänt skrift- samt massmediespråk inom arabvärlden) alternativt vid dem flera dialektala varieteterna från arabiska (nyarabiska).[16] inom arabvärlden fullfölja man inom regel ingen åtskillnad mellan klassisk samt modern standardarabiska. Högarabiska al-luġatu l-ʻarabiyyatu l-fuṣḥā (اللغة العربية الفصحى) syftar både vid detta tungomål liksom används idag runtom inom Nordafrika samt region samt språket liksom används inom mot modell Koranen.[17]
Dialektal arabiska syftar vid dem flera nationella alternativt regionala varieteter liksom härstammar ifrån klassisk arabiska samt utgör detta vardagliga talspråket. Dessa skiljer sig ibland därför många ifrån varandra för att dem ej existerar ömsesidigt förståeliga. Dessa dialekter används vanligen ej inom text, förutom inom skrivelse menad för att återge talspråk, sålunda likt teater- samt filmmanus samt direkt återgiven dialog inom skönlitteratur. Standardarabiska existerar detta officiella språket inom samtliga arabländer samt den enda form eller gestalt från arabiska liksom lärs ut inom skolor vid varenda nivåer. Kairoarabiska besitter dock fått internationell spridning genom användning inom filmer samt TV-serier,[16] samt såsom skriftspråk äger egyptisk (ny)arabiska etablerat enstaka personlig utgåva från Wikipedia.
Den sociolingvistiska situationen till arabiskan inom nutid existerar en klart modell vid diglossi – användandet från numeriskt värde skilda varianter från identisk tungomål, vanligen inom olika sociala situationer. inom fallet arabiska förmå utbildade araber ifrån olika länder antas behärska prata både sin personlig lokala dialekt samt den högarabiska dem lärt sig inom skolan (i identisk grad alternativt lägre). Denna diglossisituation underlättar kodväxling var enstaka talare växlar fram samt tillbaka mellan dem numeriskt värde varieteterna från identisk tungomål, ibland mot samt tillsammans med inom identisk fras. inom dem fall då araber ifrån olika länder samtalar samt finner för att deras dialekter ej existerar ömsesidigt förståeliga (till modell enstaka marockan såsom talar tillsammans ett libanes) brukar båda behärska vandra ovan mot högarabiska, alternativt pendla däremellan, på grund av för att behärska kommunicera.
Eftersom nutida arabiskt skriftspråk skiljer sig ifrån detta arabiska skriftspråket beneath Koranens period äger detta blivit vanligt bland västerländska samt icke-arabiska kännare från arabiskan för att kalla Koranens tungomål klassisk arabiska samt detta nutida språket inom medierna samt formellt anförande standardarabiska. Araber brukar däremot nyttja termen fuṣḥā ifall båda formerna samt därmed lägga större tyngdpunkt vid likheterna mellan dem numeriskt värde.
Skillnaden mellan Koranens arabiska samt dagens standardarabiska existerar framför allt uppdateringar från ordförrådet, även ifall nyarabiskan tagit in allt fler lånord ifrån högarabiskan.[16] dem syntaktiska samt grammatiska reglerna existerar desamma.
Fonologi
[redigera | redigera wikitext]Beskrivningen från fonemen avspeglar uttalet från standardarabiska.
Vokaler
[redigera | redigera wikitext]Arabiskan äger tre vokaler, tillsammans med korta samt långa varianter, plus numeriskt värde diftonger: a[ɛ̈] (öppet e-ljud, centraliserat), i[ɪ], u[ʊ]; ā[æː], ī[iː], ū[uː]; ai (ay) [ɛ̈ɪ], au (aw) [ɛ̈ʊ]. dem långa vokalerna hålls cirka 35% längre än dess korta motsvarigheter.[18]Allofoniskt, efter velariserade konsonanter (se nedan), uttalas vokalen a vilket [ɑ], ā liksom [ɑː] (även efter r), ai likt [ɑɪ] samt au likt [ɑʊ].
Konsonanter[19]
[redigera | redigera wikitext]- [ʤ] uttalas vilket [ɡ] från ett sektion talare. detta existerar särskilt karakteristiskt till dem egyptiska samt sydyemenitiska dialekterna. inom flera delar från Nordafrika samt inom Levanten uttalas detta såsom [ʒ].
- /l/ uttalas [lˁ] endast inom /ʔalˁːɑːh/, Guds namn, alltså Allah, då termen följer a, ā, u alternativt ū (efter i alternativt ī existerar detta ovelariserat: bismi l-lāh/bɪsmɪlːæːh/).
- /ʕ/ existerar vanligtvis enstaka fonetisk approximant.
- I flera språkvarieteter (om ej dem flesta) existerar /ħ, ʕ/epiglottala[ʜ, ʢ] (trots vilket likt sägs inom flera äldre verk).
De konsonanter liksom traditionellt kallas "emfatiska" /tˁ, dˁ, sˁ, ðˁ/ existerar antingen velariserade[tˠ, dˠ, sˠ, ðˠ] alternativt faryngaliserade[tˁ, dˁ, sˁ, ðˁ]. inom vissa transkriptionssystem framträda emfasen genom för att massiv tecken används, mot modell skrivs /dˁ/ ‹D›. inom andra existerar bokstaven understruken alternativt äger enstaka punkt beneath sig, mot modell ‹ḍ›.
Vokaler samt konsonanter är kapabel artikel (fonologiskt) korta alternativt långa. Långa (geminerade) konsonanter dubbelskrivs normalt inom latinsk avskrift (det önskar yttra bb, dd, etcetera), vilket avspeglar närvaron från detta arabiska diakritiska tecknet shaddah, likt markerar förlängda konsonanter. liknande konsonanter hålls numeriskt värde gånger därför länge liksom korta konsonanter. Denna konsonantförlängning existerar fonematiskt kontrastiv: exempelvis qabala "han mottog" samt qabbala "han kysste".
Stavelsestruktur
[redigera | redigera wikitext]Arabiskan äger numeriskt värde sorters stavelser: öppna stavelser (KV) samt (KVV) samt slutna stavelser (KVK), (KVVK) samt (KVKK). varenda stavelse börjar tillsammans ett konsonant – alternativt även lånas ett konsonant ifrån en tidigare mening genom elision, särskilt inom fallet tillsammans med den bestämda artikeln al (använt då en yttrande inleds) alternativt -l (använt då artikeln följer en ord), mot modell baytu -l mudiir “direktörens hus”, vilket blir bay-tul-mu-diir då detta delas upp inom stavelser. inom sig egen skulle den bestämda formen från mudiir uttalas /al mudiːr/.
Betoning
[redigera | redigera wikitext]Fastän ordbetoning ej existerar fonematiskt kontrastiv inom standardarabiska besitter den en starkt samband tillsammans med vokallängd samt stavelseform, samt rätt ordbetoning underlättar förståelsen. inom allmänhet läggs betoning vid "tunga" stavelser (det önskar yttra mer långvariga stavelser - enstaka sluten stavelse alternativt ett stavelse tillsammans ett utdragen vokal). inom mening tillsammans ett stavelse tillsammans med utdragen vokal drar den långa vokalen mot sig betoningen (till modell ki-'taab samt 'kaa-tib). inom mening tillsammans med numeriskt värde långa vokaler drar den andra långa vokalen mot sig betoningen (till modell ma-kaa-'tiib). inom mening tillsammans med enstaka "tung" stavelse var numeriskt värde konsonanter förekommer tillsammans alternativt identisk konsonant existerar fördubblad får den (sista) tunga stavelsen betoningen (till modell ya-ma-'niyy, ka-'tabt, ka-'tab-na, ma-'jal-lah, 'mad-ra-sah, yur-'sil-na). Denna sista regel övertrumfar dem numeriskt värde första: ja-zaa-ʔi-'riyy.
I andra fall hamnar ordbetoningen vanligtvis vid den inledande stavelsen: 'ya-man, 'ka-ta-bat samt därför vidare. Dialekten inom Kairo (av egyptisk arabiska) äger dock vissa egenheter, inom detta för att enstaka massiv stavelse ej kunna äga betoning mer än numeriskt värde stavelser ifrån ordslut. Då kunna mad-'ra-sah äga betoningen vid den näst sista stavelsen, liksom qaa-'hi-rah.
Dialektala variationer
[redigera | redigera wikitext]Vissa dialekter förmå äga fler alternativt färre fonem än dem liksom listas inom tabellen ovan. mot modell används icke-arabiskt [v] inom Maghrebdialekterna även inom skriftspråket, mestadels till utländska namn. Semitiskt [p] blev [f] innan språket började nedtecknas, dock en litet antal arabiska dialekter, såsom irakisk arabiska (under effekt ifrån persiskan) skiljer mellan [p] samt [b]. Interdentala frikativor ([θ] samt [ð]) motsvaras från klusiler [t] samt [d] inom vissa dialekter (främst levantinsk samt egyptisk arabiska) samt från [s] samt [z] inom "lärda" mening ifrån standardspråket. Tidigt beneath arabiskans expansion smälte dem skilda emfatiska fonemen [dˁ] samt [ðˁ] ihop mot en enda fonem, antingen detta en alternativt detta andra. såsom väntat använder dialekter utan interdentala frikativor enbart [dˁ], medan dem likt äger sådana frikativor använder [ðˁ]. Återigen motsvaras inom "lärda" mening ifrån standardspråket [ðˁ] från [zˁ] inom dialekter utan interdentala frikativor.
Ett annat typiskt särskiljande drag inom arabiska dialekter existerar hur dem återger standardspråkets [q] (tonlös uvular klusil): den behåller sitt ursprungliga uttal inom vitt skilda områden såsom Jemen samt Marocko (och bland druserna), medan detta återges tillsammans med [ɡ] – en typiskt "beduinuttal" – inom gulfarabiska, irakisk arabiska, övre Egypten samt mindre urbaniserade delar från Levanten (till modell Jordanien) samt tillsammans enstaka glottal klusil[ʔ] inom flera prestigedialekter, såsom dem likt talas inom Kairo, Beirut samt Damaskus. Alltså visar araber omedelbart sitt geografiska (och ibland klassmässiga) ursprung genom sitt uttal från en mening vilket qamar "måne": [qamar], [ɡamar] alternativt [ʔamar].
Grammatik
[redigera | redigera wikitext]Historia
[redigera | redigera wikitext]På bas från islams snabba utbredning beneath 700-talet lärde sig flera människor arabiska såsom en lingua franca. från denna anledning existerar dem allra första grammatiska beskrivningarna från arabiskan ofta skrivna från icke-modersmålstalare. Den allra första grammatikern vilket existerar känd existerar ʻAbd Allāh ibn Abī Isḥāq (död 735 (117 H)). Tre generationer grammatikers insatser kulminerade inom boken från den persiske lärde Sibāwayhi (cirka 760–793).
Traditionellt indelas dem grammatiska vetenskaperna inom fem grenar:
- al-luġah (lexikon): data samt förklaring från ordförrådet
- aṣ-ṣarf (morfologi): bestämning från dem enskilda ordens form
- an-naḥw (syntax): inom inledande grabb ordböjning (iʻrab), liksom delvis redan ägde försvunnit inom dialekter
- al-ištiqāq (avledning): rapport från ordens ursprung
- al-balāġah (retorik): stilistik samt vältalighet
Substantiv
[redigera | redigera wikitext]Tillstånd
[redigera | redigera wikitext]Ett arabiskt substantiv förmå ta en från tre status från bestämdhet: bestämd, obestämd samt status constructus. Bestämd struktur indikeras tillsammans artikeln al-. Obestämd form eller gestalt indikeras tillsammans ett ändelse -un (nunation). ställning eller tillstånd constructus existerar omarkerat samt förekommer inom inledande ledet från ett genitivkonstruktion.
Artikel
[redigera | redigera wikitext]Artikeln (adātu-t-taʻrīf) al- existerar rigid samt uttrycker bestämd form eller gestalt hos en substantiv oberoende från genus samt numerus. Begynnelsebokstaven (hamzatu-l-waṣl) existerar instabil inom således måtto för att den försvinner inom sandhi sålunda för att artikeln minskas mot -l- (fastän alif ändå bibehålls inom text till tydlighetens skull).
Det arabiska l assimileras även tillsammans en antal konsonanter (dentaler samt sibilanter), därför för att inom dessa fall artikeln inom uttalet bara uttrycks genom geminering från substantivets begynnelsekonsonant.
Böjning
[redigera | redigera wikitext]Ett arabiskt substantiv är kapabel ta tre kasus: nominativ, genitiv samt ackusativ, samt tre numerus: singularis, dualis samt flertal. Normalt får substantiv ändelsen -u(n) inom nominativ, -i(n) inom genitiv samt -a(n) inom ackusativ. Kasusändelserna finns bara inom formellt alternativt litterärt språkbruk. Formellt besitter varenda substantiv ett sådan ändelse, dock inom slutet från ett fras uttalas ingen böjningsändelse ens inom formellt anförande, vid bas från reglerna till "paus".
Pluralformen från substantiv bildas inom vissa fall tillsammans med en suffix, dock ofta genom för att vokalstrukturen inom termen förändras. detta finns en antal mönster till hur detta går mot. Sådan pluralbildning förekommer även inom andra semitiska tungomål, dock ingenstans existerar den därför utbredd såsom inom arabiskan.
Genus
[redigera | redigera wikitext]Arabiskan besitter numeriskt värde genus liksom uttrycks genom kongruens tillsammans med pronomen, verb samt adjektiv.
Dessa genus beskrivs ofta vilket maskulinum samt femininum, dock situationen existerar mer komplicerad än därför. former på grund av "femininum" enskild används även på grund av för att uttrycka "singulativer", såsom existerar plural från döda domstol från båda grammatiska genus.
Markören på grund av femininum existerar en -t-suffix, dock vissa substantiv utan denna signal kongruerar även likt femininum. Redan inom klassisk arabiska uttalades ej -t-markören inom pausa. Den skrivs tillsammans enstaka speciell tecken (ta marbuta) vilket visar för att en t-ljud bör uttalas inom sandhi, dock ej inom pausa.
Verb
[redigera | redigera wikitext]Liksom inom flera andra semitiska tungomål baseras verbbildningen inom arabiskan vid enstaka rot