Vad är skillnaden mellan pop och rock
Jag avser inom den här bloggen definiera vad rock är samt argumentera för att rock är musikens (hittills) maximalt sofistikerade grundformel.
Man är kapabel tänka sig rock vilket någonting fast, såsom ett bergvägg, möjligen enstaka bergvägg vilket står lite för sig själv. detta engelska språket ger lätt sådana konnotationer. Dessutom: detta vilket är rockigt är också lite klippigt, lite ”edgy”. bergvägg samt klippigt. Den musikaliska grundformen rock innebär för att detta finns enstaka taktfasthet, kaxighet, rättframhet, enkelhet, rebellattityd, volym samt elektrisk laddning. Ungefär så kunna oss definiera rock. Lite så där på gränsen, ett inneboende kraft för att löpa vidare, dock på identisk gång stabilt. Rockare kör ofta tillsammans med gitarr, trummor samt bas, dock inget från dessa instrument är nödvändigt för grundformen, bara nästan.
Jazz är något annat, detta är något mer undflyende, lite såsom kvicksilver. Den jazz såsom cirkulerar kring rocken räddas just från sin undflyhet, samt får något för att cirkulera kring. Rock förmå alltså artikel enstaka utmärkt bas för jazz. Blues ligger inom sin grundform god många närmare rocken tillsammans med sina fasta skalor samt tolvor. Man förmå säga för att rocken både besitter utvecklats samt frigjort sig från bluesen, samt hämtat inspiration från folkens rytmer, jazzens improvisationer samt visans melodier.
Det finns dem vilket tycker för att klassiskt är ett personlig genre. Tanken är på en sätt ganska dum. detta är lite liksom för att ”modernt” skulle artikel enstaka personlig genre. dock inom bristande på bättre mening är kapabel oss säga för att klassiskt handlar ifall för att klä enstaka ton samt harmoni (ackordstruktur) tillsammans med ett massa organiska instrument, detta mot en visst tempo (för övrigt är tempo alternativt rytm ej definierande för någon med känsla för musik grundform, bara för vissa genrer liksom bossanova samt vals; samt vissa musikaliska former använder sig från viss bestämd rytmik, t.ex. reggae). inom klassisk melodier saknas enstaka gränsattityd. Klassisk toner kännetecknas snarare från för att existera kontrollerad från organisation, regler samt konventioner. Inget här ligger på gränsen. Allt är stabilt. Klassisk toner ter sig inom regel symmetrisk noggrann liksom rocken, mot skillnad mot jazzen. Melodin är ofta ganska böljande inom likhet tillsammans visan mot skillnad mot rocken. Utmärkande för klassisk melodier är för att den rymmer många instrument vilket måste samspela i enlighet med en förutbestämt mönster. spontanitet är förbjudet. Musiken är sofistikerad på så vis för att den är komplex samt kräver ett hög grad från arbetsdelning – just därför behövs enstaka dirigent. Många blir imponerade från denna storskalighet samt komplexitet, dock detta blir inom regel ej jag. Klassisk melodier är ofta tråkig samt skälet mot detta är för att den är såpass organiserad samt regelstyrd, inklusive kontrollerad från många ganska fåniga konventioner. Klassisk toner blir vilket bäst när detta finns inslag från rockens attityd (tex. Bolero från Ravel alternativt Bergakungens sal från Grieg). På en sätt kunna man tycka för att den klassiska musiken tillsammans sina enorma orkestrar borde behärska ge bas för mer variation, finess samt händelserikedom, dock detta där är bara ett chimär. Stora organisationer är trögrörliga organisationer. tackar vare rockens tillåtande grundformel samt gränsattityd slipper rockens fioler existera fjättrade nära konventionerna, högtraveriet samt notställen.
Rock är en långt framskridet utvecklingsstadium. Fast ej åt detta mer komplexa utan snarare åt detta mer renodlade. Rock besitter utvecklats från människor, visa, jazz, country, klassiskt, blues – inom kombination tillsammans den där gränsattityden jag redogjorde för ovan - dock detta vore fel för att säga för att detta är ett syntes från allt detta. Nej, rocken är en renare guldkorn liksom vaskats fram. När sedan människor, jazz, country, blues samt så vidare laddas tillsammans med rockens elektricitet uppnår dessa andra grundformer sina respektive överskridanden (om man önskar existera lite filosofisk är kapabel man hämta från jean Paul Sartres term transcendence här, såsom betyder överskridande), alltså ett färsk erfarenhetsnivå där ett så för att säga överträffar sig själv (lite likt för att sätta personligt rekordnotering inom något).
När uppstod rocken? Inslag från detta vilket besitter kommit för att bli rock är kapabel säkert äga funnits beneath många lång period, detta är svårt för att känna till. Historiskt sett kunna oss ändå säga för att detta hände många några år efter andra världskriget. detta fanns fräcka typer inom både folk-, blues- samt jazzgenren likt började släppa tyglarna loss samt överskrida sig själva. tillsammans enstaka rebellisk anti-auktoritär samt ofta ungdomlig gränsattityd skapades således rocken. Vi besitter många för att tacka begåvningar vilket Muddy Waters, B.B. King, John Lee Hooker, Ray Charles, Miles Davis, John Coltrane, Bob Dylan, Nina Simone, The Beatles, Led Zeppelin, Velvet Underground, David kniv, Santana, Pink Floyd, Stevie Wonder, Patti Smith, The Clash, Kate Bush, The Cure, Prince, Sonic ungdom, Nirvana, Björk samt Sigur Ros. detta senaste undret heter Radiohead samt inom landet äger oss ett fantastisk lag likt heter Dungen liksom alldeles för många äger missat. alternativt varför ej Anna von Hausswolff såsom förgyller rock tillsammans med kyrkorgel tillsammans med utomordentligt utfall. Grupper liksom Tinariwen visar hur detta förmå bli när orientaliska harmonier laddas tillsammans med rock. detta finns säkert pedagogiska poänger inom för att ungar kvar får höra talas angående typer såsom Bellman, Mozart samt Beethoven dock detta är viktigare samt hög tidsperiod för att ge mer utrymme för våra moderna klassiker, dem vilket jag räknade upp ovan.
Rock är alltså den maximalt sofistikerade musikgrundformen (alltså ej inom begrepp från komplexitet, utan inom begrepp från förädling, förenkling, renodling). Många tänker på Bruce Springsteen när man tänker rock samt detta är självklart ej detta jag tänker på. Jodå, han kör enstaka ganska linjär, renodlad variant, dock lite paradoxalt blir rocken vilket bäst när den renodlade förädlade varianten ånyo kläs på tillsammans olika lager från diverse saker. Rocken måste prydas, gärna den där jazzen liksom försöker flyga eller fly undan den. människor, visa samt blues är utmärkta kryddor. T.o.m. klassiskt (ta bara Beatles, Björk). Beatles rock plats mot enstaka början lätt samt linjär rock, dock tänk vad den växte när gruppen efterhand började pryda granen. Progressiv rock är ofta bättre än linjär rock, dock detta beror ej på vissa försök för att hämta inspiration från klassisk toner, utan på försöket mot överskridande (transcendence för för att igen prata Sartre-språk). Detta försök mot överskridande misslyckas, samt detta är detta misslyckande vilket gör genren förträfflig. detta är själva flyktförsöket likt gör den progressiva rocken så utmärkt. Lyckas den flyga eller fly undan är den ej rock längre samt då är den sällan värd för att lyssna på (ibland används etiketter liksom postrock samt konstrock). Minimalism är en annat flyktförsök tillsammans med ett sektion spännande påverkan. Syntvågen på 80-talet fanns en fånigt flyktförsök. Syntare låtsades ifall för att deras melodier ej plats rock bara för för att man mer alternativt mindre uteslutande körde tillsammans syntetiska istället för organiska instrument. dock rock definieras ej från vilka verktyg (instrument) likt används, så ihåligheten inom detta där uppenbarades snart för detta flesta. Man märkte för att barnet kastades ur badvattnet samt numera finns detta ett hel sektion god electronica, där syntetiska samt organiska instrument samverkar samt där man medvetet håller sig mot rockens beståndsdelar samt attityd. New beställning kunde faktiskt detta där redan beneath tidigt 80-tal dock lyssna också på Justice debutalbum från 2007.
Det finns samtliga möjliga genrer vilket tar avstamp från rockens grundformel alternativt såsom blandar rock, jazz, människor samt blues. oss äger soul, funk, amerikansk kultur, hip hop, trip hop, fusion samt acid jazz samt ett massa annat. Så äger oss sådant likt bilparkering, musikstil, shoegaze, punk, new wave samt så vidare såsom är mer för att betrakta liksom interna varianter från rock. Hårdrock är en nästan ständigt förspillt försök för att existera lite edgigare än rock (ibland tillsammans med inslag från musikdrama, klassiska symmetrier samt löjliga mytologier). Här inom sista stycket bör jag emellertid uppehålla mig kring ett intressant kombattant: ”pop”. Poppen är möjligen enstaka från dem maximalt seriösa konkurrenterna mot kategorin rock. Sådant liksom soul, disco, dans samt schlager hämtar från poppen. Det finns likheter mellan rock samt pop, dock dem är två olika musikaliska grundformer. Pop hänger ihop tillsammans ”populär” samt ej på något sätt tillsammans bergvägg, klippigt alternativt gränsattityd. Man kunna säga för att skillnaden mellan pop samt rock lite grann är vilket skillnaden mellan för att foga sig mot ramarna alternativt för att utmana dem. detta är alltså ett attitydfråga. Likheten är taktfastheten, rättframheten samt enkelheten. Rocken är förstås den ohotade lärda, kulturella samt estetiska segraren inom detta teaterpjäs, även ifall poppen ibland vinner kortsiktiga pyrrhussegrar. Asymmetrin mellan rock samt pop uppenbarar sig från enstaka lätt jämförelse. Rock vilket tar intryck från pop blir elegant (Roxy Music, The Smiths) medan pop liksom lånar från rock bara blir löjlig (Bon Jovi samt ytterligare pudelrock). Rocken äger alltså ett utmärkt många stabilare grund: den är ju enstaka bergvägg. För rocken besitter ändå kampen mellan rock samt pop varit nyttig. Den rebelliska attityden tar ej skada från lite elegans. samt poppen, å andra sidan (liksom sådant vilket soul, disco, synt…), besitter demonstrerat för att rocken ej ständigt måste söka sig mot allt kargare samt klippigare marker utan faktiskt kunna pryda sin stomme tillsammans andra formulering. Ofta är detta just kontrasten mellan hårt samt soft, kantigt samt mjukt, harmoni samt disharmoni såsom gör musiken – samt detta är just rocken såsom bäst bejakar samt möjliggör sådana kontraster. detta möjligen är punkrockarna The Stranglers oerhörda cover från Burt Bacharach samt Dionne Warwicks redan ljuvliga Walk on by liksom allra bäst illustrerar detta jag försöker säga här inom dem sista raderna.
Man är kapabel tänka sig rock vilket någonting fast, såsom ett bergvägg, möjligen enstaka bergvägg vilket står lite för sig själv. detta engelska språket ger lätt sådana konnotationer. Dessutom: detta vilket är rockigt är också lite klippigt, lite ”edgy”. bergvägg samt klippigt. Den musikaliska grundformen rock innebär för att detta finns enstaka taktfasthet, kaxighet, rättframhet, enkelhet, rebellattityd, volym samt elektrisk laddning. Ungefär så kunna oss definiera rock. Lite så där på gränsen, ett inneboende kraft för att löpa vidare, dock på identisk gång stabilt. Rockare kör ofta tillsammans med gitarr, trummor samt bas, dock inget från dessa instrument är nödvändigt för grundformen, bara nästan.
Jazz är något annat, detta är något mer undflyende, lite såsom kvicksilver. Den jazz såsom cirkulerar kring rocken räddas just från sin undflyhet, samt får något för att cirkulera kring. Rock förmå alltså artikel enstaka utmärkt bas för jazz. Blues ligger inom sin grundform god många närmare rocken tillsammans med sina fasta skalor samt tolvor. Man förmå säga för att rocken både besitter utvecklats samt frigjort sig från bluesen, samt hämtat inspiration från folkens rytmer, jazzens improvisationer samt visans melodier.
Det finns dem vilket tycker för att klassiskt är ett personlig genre. Tanken är på en sätt ganska dum. detta är lite liksom för att ”modernt” skulle artikel enstaka personlig genre. dock inom bristande på bättre mening är kapabel oss säga för att klassiskt handlar ifall för att klä enstaka ton samt harmoni (ackordstruktur) tillsammans med ett massa organiska instrument, detta mot en visst tempo (för övrigt är tempo alternativt rytm ej definierande för någon med känsla för musik grundform, bara för vissa genrer liksom bossanova samt vals; samt vissa musikaliska former använder sig från viss bestämd rytmik, t.ex. reggae). inom klassisk melodier saknas enstaka gränsattityd. Klassisk toner kännetecknas snarare från för att existera kontrollerad från organisation, regler samt konventioner. Inget här ligger på gränsen. Allt är stabilt. Klassisk toner ter sig inom regel symmetrisk noggrann liksom rocken, mot skillnad mot jazzen. Melodin är ofta ganska böljande inom likhet tillsammans visan mot skillnad mot rocken. Utmärkande för klassisk melodier är för att den rymmer många instrument vilket måste samspela i enlighet med en förutbestämt mönster. spontanitet är förbjudet. Musiken är sofistikerad på så vis för att den är komplex samt kräver ett hög grad från arbetsdelning – just därför behövs enstaka dirigent. Många blir imponerade från denna storskalighet samt komplexitet, dock detta blir inom regel ej jag. Klassisk melodier är ofta tråkig samt skälet mot detta är för att den är såpass organiserad samt regelstyrd, inklusive kontrollerad från många ganska fåniga konventioner. Klassisk toner blir vilket bäst när detta finns inslag från rockens attityd (tex. Bolero från Ravel alternativt Bergakungens sal från Grieg). På en sätt kunna man tycka för att den klassiska musiken tillsammans sina enorma orkestrar borde behärska ge bas för mer variation, finess samt händelserikedom, dock detta där är bara ett chimär. Stora organisationer är trögrörliga organisationer. tackar vare rockens tillåtande grundformel samt gränsattityd slipper rockens fioler existera fjättrade nära konventionerna, högtraveriet samt notställen.
Rock är en långt framskridet utvecklingsstadium. Fast ej åt detta mer komplexa utan snarare åt detta mer renodlade. Rock besitter utvecklats från människor, visa, jazz, country, klassiskt, blues – inom kombination tillsammans den där gränsattityden jag redogjorde för ovan - dock detta vore fel för att säga för att detta är ett syntes från allt detta. Nej, rocken är en renare guldkorn liksom vaskats fram. När sedan människor, jazz, country, blues samt så vidare laddas tillsammans med rockens elektricitet uppnår dessa andra grundformer sina respektive överskridanden (om man önskar existera lite filosofisk är kapabel man hämta från jean Paul Sartres term transcendence här, såsom betyder överskridande), alltså ett färsk erfarenhetsnivå där ett så för att säga överträffar sig själv (lite likt för att sätta personligt rekordnotering inom något).
När uppstod rocken? Inslag från detta vilket besitter kommit för att bli rock är kapabel säkert äga funnits beneath många lång period, detta är svårt för att känna till. Historiskt sett kunna oss ändå säga för att detta hände många några år efter andra världskriget. detta fanns fräcka typer inom både folk-, blues- samt jazzgenren likt började släppa tyglarna loss samt överskrida sig själva. tillsammans enstaka rebellisk anti-auktoritär samt ofta ungdomlig gränsattityd skapades således rocken. Vi besitter många för att tacka begåvningar vilket Muddy Waters, B.B. King, John Lee Hooker, Ray Charles, Miles Davis, John Coltrane, Bob Dylan, Nina Simone, The Beatles, Led Zeppelin, Velvet Underground, David kniv, Santana, Pink Floyd, Stevie Wonder, Patti Smith, The Clash, Kate Bush, The Cure, Prince, Sonic ungdom, Nirvana, Björk samt Sigur Ros. detta senaste undret heter Radiohead samt inom landet äger oss ett fantastisk lag likt heter Dungen liksom alldeles för många äger missat. alternativt varför ej Anna von Hausswolff såsom förgyller rock tillsammans med kyrkorgel tillsammans med utomordentligt utfall. Grupper liksom Tinariwen visar hur detta förmå bli när orientaliska harmonier laddas tillsammans med rock. detta finns säkert pedagogiska poänger inom för att ungar kvar får höra talas angående typer såsom Bellman, Mozart samt Beethoven dock detta är viktigare samt hög tidsperiod för att ge mer utrymme för våra moderna klassiker, dem vilket jag räknade upp ovan.
Rock är alltså den maximalt sofistikerade musikgrundformen (alltså ej inom begrepp från komplexitet, utan inom begrepp från förädling, förenkling, renodling). Många tänker på Bruce Springsteen när man tänker rock samt detta är självklart ej detta jag tänker på. Jodå, han kör enstaka ganska linjär, renodlad variant, dock lite paradoxalt blir rocken vilket bäst när den renodlade förädlade varianten ånyo kläs på tillsammans olika lager från diverse saker. Rocken måste prydas, gärna den där jazzen liksom försöker flyga eller fly undan den. människor, visa samt blues är utmärkta kryddor. T.o.m. klassiskt (ta bara Beatles, Björk). Beatles rock plats mot enstaka början lätt samt linjär rock, dock tänk vad den växte när gruppen efterhand började pryda granen. Progressiv rock är ofta bättre än linjär rock, dock detta beror ej på vissa försök för att hämta inspiration från klassisk toner, utan på försöket mot överskridande (transcendence för för att igen prata Sartre-språk). Detta försök mot överskridande misslyckas, samt detta är detta misslyckande vilket gör genren förträfflig. detta är själva flyktförsöket likt gör den progressiva rocken så utmärkt. Lyckas den flyga eller fly undan är den ej rock längre samt då är den sällan värd för att lyssna på (ibland används etiketter liksom postrock samt konstrock). Minimalism är en annat flyktförsök tillsammans med ett sektion spännande påverkan. Syntvågen på 80-talet fanns en fånigt flyktförsök. Syntare låtsades ifall för att deras melodier ej plats rock bara för för att man mer alternativt mindre uteslutande körde tillsammans syntetiska istället för organiska instrument. dock rock definieras ej från vilka verktyg (instrument) likt används, så ihåligheten inom detta där uppenbarades snart för detta flesta. Man märkte för att barnet kastades ur badvattnet samt numera finns detta ett hel sektion god electronica, där syntetiska samt organiska instrument samverkar samt där man medvetet håller sig mot rockens beståndsdelar samt attityd. New beställning kunde faktiskt detta där redan beneath tidigt 80-tal dock lyssna också på Justice debutalbum från 2007.
Det finns samtliga möjliga genrer vilket tar avstamp från rockens grundformel alternativt såsom blandar rock, jazz, människor samt blues. oss äger soul, funk, amerikansk kultur, hip hop, trip hop, fusion samt acid jazz samt ett massa annat. Så äger oss sådant likt bilparkering, musikstil, shoegaze, punk, new wave samt så vidare såsom är mer för att betrakta liksom interna varianter från rock. Hårdrock är en nästan ständigt förspillt försök för att existera lite edgigare än rock (ibland tillsammans med inslag från musikdrama, klassiska symmetrier samt löjliga mytologier). Här inom sista stycket bör jag emellertid uppehålla mig kring ett intressant kombattant: ”pop”. Poppen är möjligen enstaka från dem maximalt seriösa konkurrenterna mot kategorin rock. Sådant liksom soul, disco, dans samt schlager hämtar från poppen. Det finns likheter mellan rock samt pop, dock dem är två olika musikaliska grundformer. Pop hänger ihop tillsammans ”populär” samt ej på något sätt tillsammans bergvägg, klippigt alternativt gränsattityd. Man kunna säga för att skillnaden mellan pop samt rock lite grann är vilket skillnaden mellan för att foga sig mot ramarna alternativt för att utmana dem. detta är alltså ett attitydfråga. Likheten är taktfastheten, rättframheten samt enkelheten. Rocken är förstås den ohotade lärda, kulturella samt estetiska segraren inom detta teaterpjäs, även ifall poppen ibland vinner kortsiktiga pyrrhussegrar. Asymmetrin mellan rock samt pop uppenbarar sig från enstaka lätt jämförelse. Rock vilket tar intryck från pop blir elegant (Roxy Music, The Smiths) medan pop liksom lånar från rock bara blir löjlig (Bon Jovi samt ytterligare pudelrock). Rocken äger alltså ett utmärkt många stabilare grund: den är ju enstaka bergvägg. För rocken besitter ändå kampen mellan rock samt pop varit nyttig. Den rebelliska attityden tar ej skada från lite elegans. samt poppen, å andra sidan (liksom sådant vilket soul, disco, synt…), besitter demonstrerat för att rocken ej ständigt måste söka sig mot allt kargare samt klippigare marker utan faktiskt kunna pryda sin stomme tillsammans andra formulering. Ofta är detta just kontrasten mellan hårt samt soft, kantigt samt mjukt, harmoni samt disharmoni såsom gör musiken – samt detta är just rocken såsom bäst bejakar samt möjliggör sådana kontraster. detta möjligen är punkrockarna The Stranglers oerhörda cover från Burt Bacharach samt Dionne Warwicks redan ljuvliga Walk on by liksom allra bäst illustrerar detta jag försöker säga här inom dem sista raderna.