pealead.pages.dev




Kan man leva på renskötsel

Renskötsel

Renskötsel existerar för att äga samt granska tama alternativt halvvilda renar samt för att nyttja dem på grund av sin försörjning, exempelvis genom för att tillvarata mejeriprodukt, animalisk föda samt skinn alternativt genom för att nyttja renarna liksom drag- alternativt lastdjur alternativt liksom lockdjur nära vildrensjakt. Renskötsel utövas oftast vilket ett areell näring ovan stora områden dock kunna även bedrivas inom inhägnader.

Renskötsel äger bedrivits inom hundratals, möjligen tusentals tid inom Eurasien samt besitter inom sen period införts även mot Nordamerika samt Grönland.

Domesticering samt tämjning

[redigera | redigera wikitext]

Beteckningen renskötsel består inom själva verket från flera olika sätt för att utnyttja renen vilka inneburit olika grader från domesticering.[1]

  • Renen används till för att erhålla kött, skinn samt andra slaktprodukter. Djuren behöver ej tämjas, utan detta räcker tillsammans med för att dem vänjer sig nära för att människan rör sig inom närheten.[1]
  • Renen används vilket mjölkdjur. beneath sommaren hålls renkorna samlade, fångas in samt mjölkas. Detta förutsätter ett betydligt högre grad från tamhet än angående renen bara existerar en slaktdjur.[1]
  • Renen används liksom transportdjur. varenda enskild renindivid måste tämjas samt vänjas nära för att köras, ridas alternativt klövjas. Språkforskaren K.B. Wiklund, likt skrev enstaka från dem allra första översiktliga artiklarna ifall renskötselns uppkomst, äger framhållit för att detta endast inom detta fall blir fråga ifall enstaka autentisk tämjning. denne äger även påpekat för att samerna använder detta nordiska lånordet tapmat, "att tämja", bara ifall inkörning från renar, ej till för att prata angående tamrenar inom motsats mot vildrenar.[1]

Olika renskötande folkslag äger inom olika utsträckning utnyttjat renen till dessa olika ändamål. Dessutom besitter renar använts liksom lockdjur genom för att dem fångats in samt vants för att vandra inom grupp till för att jägare bör behärska locka mot sig vildrenar.[1]

  • Mjölkning från ren inom Sør-Varanger.

  • Ren tillsammans med klövjebörda inom samiskt område.

  • Renar tillsammans med samiska, båtformade slädar (ackjor).

  • Renar tillsammans med sibiriska slädar inom Archangelsk oblast.

  • Renar såsom dragdjur beneath finska vinterkriget.

  • Renskiljning inom Pirttijärvi samebys regi.

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Renskötsel förekommer alternativt äger traditionellt förekommit hos ett mängd folkslag inom den eurasiatiska kontinentens taiga samt tundra, ifrån Tjuktjerhalvön inom nordöstligaste Sibirien mot den norska Atlantkusten inom väster. ifrån öster mot väster äger renskötsel traditionellt bedrivits beneath nästa former:

  • Tjuktjerna samt korjakerna besitter haft stora renhjordar på grund av för att försörja sig tillsammans med föda samt textilier. Dessutom äger renen använts till för att dra slädar, dock ej mot klövjning alternativt ritt. Mjölkning besitter ej förekommit. Renskötseln besitter bedrivits vid tundran.[1]
  • Jukagirerna besitter haft en fåtal renar vilket drag- samt klövdjur nära flyttningar. Huvudsakligen äger dem levt vid jaktverksamhet samt fiske.[1]
  • Evenkerna (tunguserna) besitter inom relativt sen period spritt sig norrut mot tundran var dem börjat utöva enstaka renskötsel liksom liknar tjuktjernas samt samojedernas. Tidigare levde dem inom skogslandet var dem ägde en litet antal renar liksom användes mot klövjning samt ritt, däremot ej vilket dragdjur. Mjölkning förekom även samt spelade ett riktig massiv roll till hushållningen.[1]
  • Samojederna (nentser, nganasaner samt selkuper) liksom lever vid tundran äger haft renen både likt slaktdjur samt såsom dragdjur på grund av slädar. Renen äger däremot ej använts likt klövje- alternativt riddjur samt besitter heller ej mjölkats.[1]
  • Samerna besitter inom varierande utsträckning använt renen vilket slaktdjur, dragdjur samt klövjedjur. Inom västsamiskt plats äger renmjölkning förekommit.[1]

Från samt tillsammans med slutet från 1800-talet besitter renskötseln införts även mot Alaska, Kanada samt Grönland.[2]

Uppkomst

[redigera | redigera wikitext]

I ett mosse inom ortnamn inom land i norden besitter man hittat delar från ett massiv släde från cembratall, en trädslag liksom ej förekommer väster ifall Uralbergen. detta äger antagits för att släden, såsom daterats mot för att artikel omkring 4 000 år äldre, måste äga dragits dit från renar. Släden skulle inom sålunda fall existera detta allra första belägget till för att renar använts från människan [3]. detta besitter dock länge ifrågasatts både för att släden kommit ända ifrån Uralbergen samt för att dragdjuren måste äga varit renar.[4]

Renskötsel hos sibiriska folk

[redigera | redigera wikitext]

Redan Marco Polo nämner för att detta inom trakten från sjö i ryssland fanns ett huvuddel likt ägde renar samt använde dem vilket riddjur. Detta verifieras från ännu äldre kinesiska källor.[1]

Flera ryska vetenskapsman besitter samtalat om renskötselns uppkomst hos dem sibiriska folken. dem verkar existera eniga ifall dem flesta renskötande människor tidigare varit renjägare. därför började man hålla en fåtal tamrenar, dels på grund av transporter, dels till för att nyttja likt lockdjur nära vildrensjakt. då detta gäller nentserna anser den ryske forskaren Igor Krupnik för att deras mer storskaliga renskötsel växte fram beneath 1700-talet, dock för att jaktverksamhet samt fiske förblev dem viktigaste industrisektorer fram mot mitten från 1800-talet, då renskötseln tog ovan helt. Orsaken mot detta skifte skulle äga varit ett kraftig minskning från antalet vildrenar. ett fullt utvecklad rennomadism blev sedan ledande beneath andra halvan från 1800-talet.[5]

Renskötsel hos samer

[redigera | redigera wikitext]

När detta gäller den samiska renskötselns uppkomst brukar stormannen Ottars historia framhållas liksom en belägg på grund av för att domesticerade renar fanns redan vid 800-talet. Ottar bör nämligen äga sagt (i Arthur O. Sandveds norska översättning) för att denne ägde ”seks hundre usolgte tamme dyr. Disse dyrene kaller dem reinsdyr. Seks från dem plats lokkerein. dem er meget kostbare bland finnene, fordi dem fanger ville reinsdyr tillsammans med dem.” [6] detta äger antagits för att Ottars 600 tama renar fanns inom samers vård samt för att samerna således bedrev renskötsel redan vid 800-talet.[7] Etnologen Phebe Fjellström äger framhållit för att detta troligen rörde sig ifall enstaka renskötsel var renarna sågs såsom slaktobjekt, vilket innebär för att dem ej behövde existera tama utan hölls vilket halvvilda.[8]

Historikern Lennart Lundmark besitter emellertid påpekat för att Ottars allegori ej ger belägg till något annat då detta gäller samerna än för att dem bedrev jaktverksamhet tillsammans med lockren. han existerar ändå ej främmande till tanken för att dem 600 renarna kunna äga ägts från samer samt för att Ottar ansåg sig äga korrekt mot dem inom kraft från sin korrekt för att ta upp skatt.[9]Med tanke vid detta stora antalet fångstgropar liksom finns ifrån tidig medeltid då någon nybyggaraktivitet ej förekom inom renskötselområdet måste detta följaktligen äga varit samer liksom bedrev vildrensjakt samt ej renskötsel.

Bristen vid historiska källor fullfölja detta svårt för att ett gång till samtliga att fatta beslut eller bestämma något frågan ifall då renen domesticerades. Pollenanalytiska studier från torvprover ifrån myrar nära skogssamiska boplatser inom Arvidsjaurs samt Gällivare kommuner äger dock vid flera platser givit indikationer vid för att små renhjordar besitter samlats vid renvallar ifrån samt tillsammans med järnåldern samt medeltiden. detta rör sig då ifall ett många liten renskötsel.[10]

Under 2000-talet äger även genetiska analyser använts på grund av för att kasta ljus ovan frågan angående renens domesticering. nära analyserna äger renben ifrån arkeologiska fyndplatser inom Finnmarken jämförts tillsammans ämne ifrån nutida renar, såväl vilda såsom tama. Forskarna äger då kunnat titta för att enstaka fräsch typ från ren uppträdde inom området beneath senmedeltiden, efter tid 1500. Denna ren stod relaterat till gener nära dagens fennoskandiska tamrenar dock skilde sig markant ifrån dem renar såsom tidigare fanns inom Finnmarken. Detta besitter tolkats vilket för att någon domesticering från ren ej ägt plats inom Finnmarken, utan för att tamrenar förts dit efter tid 1500 ifrån någon ytterligare sektion från Norden.[11]

Olaus Magnus, likt besökte norra landet 1519, står till den inledande säker historiska beskrivningen från enstaka utvecklad renskötsel. han skriver inom saga angående dem nordiska folken (bok 17) för att renarna existerar ”sina ägare mot synnerlig nytta, nämligen genom mjölken, huden, senorna, benen, klövarna, hornen, håret samt köttet, likt existerar ett god samt härlig spis. Somliga från befolkningen äga 10, 15, 30, 70, 100, 300 alternativt 500 renar, samt dessa drivas från sina herdar mot betena samt igen därifrån samt instängas sedan på grund av natten inom fållor...” Bilder inom boken samt vid Olaus Magnus Carta Marina visar både renar vilket mjölkas samt renar liksom används likt dragdjur. Dessa renar måste äga varit många tama på grund av för att behärska hanteras vid en sådant sätt.[12] Phebe Fjellström menar den renskötsel likt Olaus Magnus iakttog 1519 fanns således väl utvecklad för att den torde äga uppkommit senast beneath 1400-talet.[13] för att utnyttja renen likt mjölkdjur existerar något vilket bara förekommit bland dem västligare samerna, inom Norge samt land. Samerna anses äga lärt sig för att ko tamdjur samt utföra mejeriprodukt från nordborna, eftersom nästan samtliga begrepp likt äger tillsammans mjölkhantering för att utföra existerar nordiska lånord.[14]

Samernas passage mot helnomadism

[redigera | redigera wikitext]

Att samerna höll domesticerade renar beneath senmedeltiden existerar obestridligt. Innebär detta även för att dem nära denna tidpunkt fanns helnomader, detta önskar yttra för att dem ständigt fanns vid rörelse på grund av för att föra sina hjordar mot lämpliga betesmarker? Detta existerar mer omstritt. för att fjällsamerna beneath andra halvan från 1600-talet flyttade mellan sommarbetesmarker vid kalfjället samt vinterbetesland inom skogen, samt för att dem plats helt samt hållet beroende från vad renarna gav, detta framgår från samtida historiska källor.[15] dock då ägde denna livsstil uppstått? detta faktum för att ”fjällappar” nämns inom skattelängder ifrån mitten från 1500-talet besitter anförts vilket belägg till för att helnomadism förekom redan då, bland annat från språkprofessorn K.B. Wiklund. Historikern Lennart Lundmark besitter emellertid påpekat för att sålunda ej behöver äga varit fallet, eftersom ”fjällappar” inom skattesammanhang även är kapabel avse samer såsom skattade mot både Norge samt mot land. Lundmark menar för att rennomadismen visar sig inom källmaterialet ursprunglig inom start från 1600-talet samt kopplar samman detta tillsammans med den ekonomiska kris vilket dessförinnan drabbat Lappmarken mot resultat från statliga åtgärder. eftersom samerna ägde en mindre antal tamrenar redan tidigare kunde rennomadismen utvecklas vid bara några decennier.[16] Denna ståndpunkt äger avvisats från bland andra Phebe Fjellström, vilket menat för att redan den intensiva renskötsel likt beskrevs från Olaus Magnus bedrevs likt ett nomadiserande livsform.[8]

När detta gäller skogssamernas renskötsel, likt inte någonsin äger inneburit flyttningar upp mot kalfjället, besitter arkeologen Kjell-Åke Aronsson genom pollenanalyser kunnat konstatera ett klart ökande inflytande vid vegetationen beneath 1700-talet samt tolkat detta vilket för att detta plats då mer storskalig renskötsel utvecklades inom skogslandet.[17] Historikern Bertil Marklund äger kommit fram mot ungefär identisk sak då detta gäller skogssamerna inom Malå samhälle genom för att analysera historiska källor. han menar för att utvecklingen mot rennomadism, tillsammans med flyttningar mot vinterbeten inom kustlandet, inleddes beneath årtiondena runt 1750.[18]

Metoder

[redigera | redigera wikitext]

Intensiv samt extensiv renskötsel

[redigera | redigera wikitext]

Man skiljer ofta mellan stark samt extensiv renskötsel. nära stark renskötsel äger renskötaren ständigt övervakning ovan hjorden, likt hålls väl samlad. Renarna blir tama samt lätthanterliga. nära extensiv renskötsel får hjordarna sprida ut sig ovan större områden samt bevakas vid håll på grund av för att ej skingras. Renarna blir då ej lika vana nära närkontakt tillsammans människan.[19]

De olika formerna från renskötsel hänger inom massiv utsträckning samman tillsammans med enstaka inriktning mot antingen mjölkproduktion alternativt köttproduktion. inom den renskötsel vilket existerar inriktad mot mjölkproduktion måste renarna sommartid samlas dagligen samt hjordarna måste artikel små. detta går ej för att mjölk renarna angående dem ej existerar någorlunda tama, varför skötseln existerar stark beneath merparten från året. då renskötseln inriktas mot köttproduktion besitter man inom allmänhet större hjordar liksom ej behöver behållas tätt samlade. Perioder då renskötarna arbetar intensivt tillsammans med hjorden omväxlar då tillsammans med perioder då renarna sköter sig själva, går "i vildan". inom Finnmark fylke äger samerna länge bedrivit sommarextensiv renskötsel inom samt tillsammans med för att renarna kunnat beta vid naturligt begränsad eller markerad av gränser halvöar samt småöar. Detta äger haft fördelen för att renarna varit mindre drabbade från infektionssjukdomar. Olika kombinationer från mjölk- samt köttproduktion besitter tidigare förekommit, dock inom våra dagar existerar enstaka extensiv renskötsel tillsammans inriktning vid köttproduktion regel.[20]

I dem sydligare delarna från detta svenska renskötselområdet anses den extensiva renskötseln ofta äga införts från nordsamer inom samband tillsammans med tvångsförflyttningen från Karesuandosamer beneath 1900-talets inledande decennier. sålunda kunna ibland även äga varit fallet, dock utvecklingen mot enstaka extensiv renskötsel ägde redan inletts inom söder då nordsamerna flyttade in samt den skedde även inom dem samebyar liksom ej fick något tillskott norrifrån. Den extensiva renskötseln existerar betydligt mindre arbetskrävande än den intensiva samt renarna blir dessutom friskare då dem går fritt ovan större områden samt då kalvarna får tillgodogöra sig all mejeriprodukt, varför förändringen troligen skulle äga skett även utan tvångsförflyttningen.[21]

Renvallning tillsammans med hund

[redigera | redigera wikitext]

Samerna äger sedan antik tider haft lapphundar, liksom troligen kom tillsammans dem mot Fennoskandien vid den tidsperiod då samerna fanns en fångstfolk såsom levde från jaktverksamhet samt fiske. då samerna började ägna sig åt renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning. Detta sysselsättning äger fem primära moment:

  1. Hunden skickas iväg
  2. Hunden driver vid hjorden bakifrån
  3. Hunden håller samt bevakar ett från hjordens kanter
  4. Hunden springer iväg samt driver igen renar såsom givit sig från ifrån hjorden
  5. Hunden återvänder mot renskötaren

Kommandon ges tillsammans rop samt ibland gester dock däremot ej visslingar. Hunden uppmanas för att gå vidare tillsammans upprepade rop samt hejdas tillsammans med namnet samt en bestämt kallelserop.[22]

Kastrering

[redigera | redigera wikitext]

Till drag- alternativt lastdjur används oftast hanrenar, eftersom renkor, utom stora gallkor, inom allmänhet existerar till små. Hanrenar existerar emellertid svåra för att hantera samt beneath brunsten direkt farliga. Överallt var renar används vilket drag- alternativt lastdjur brukar man därför nyttja kastrerade hanrenar. Kastreringen besitter inom bota detta sedvänja eurasiatiska renskötselområdet skett tillsammans identisk teknik, nämligen genom bitning, varefter testiklarna krossas samt mals sönder tillsammans med fingrarna.[1]

Inom samiskt plats besitter kastrering genom bitning konkret utförts genom för att renen lagts omkull vid en sidan. Den individ såsom bör genomföra kasteringen sticker in huvudet bakifrån mellan renens bakben, fattar tillsammans handen ifall punghalsen därför för att huden sträcks samt sätter därefter en kraftigt bett tvärsöver vardera testikel, ungefär vid mitten. Då brister bindvävskapseln kring testikeln, Tunica albuginea, samt inom allmänhet även detta lager vilket kallas på grund av Tunica vaginalis. Bitestikeln brukar även krossas. Efter bettet masseras testikelvävnaden ut inom pungsäcken. mot skillnad ifrån nära kastrering tillsammans verktyg förblir huden oskadad varför infektionsrisken existerar små. Dock får renen en grundlig samt blodigt ödem vilket orsakar ett många kraftig svullnad kring pungen beneath närmare numeriskt värde veckor.[23]

I land existerar detta sedan 1965 förbjudet för att kastrera renar vilket existerar mer än 4 månader gamla vid något annat sätt än tillsammans med tång. tillsammans med detta redskap angrips ej testiklarna direkt. inom stället krossas sädesledarna samt dem blodkärl liksom till blod mot samt ifrån testiklarna, sålunda för att testiklarna förstörs genom bristande vid blod.[24]

Inom modern renskötsel existerar detta många ovanligt för att renar används vilket drag- alternativt lastdjur. Kastrering förekommer ändå inom viss utsträckning – ett svensk analys uppskattade antalet mot 20 per sameby samt kalenderår. en från motiven mot detta existerar för att man önskar spara enstaka sektion handjur till för att slakta dem beneath senhösten samt vintern, utan för att dem förlorar sitt sommarhull beneath brunsten. en annat motiv existerar för att man behöver ledarrenar tillsammans skälla. Renen likt leder kunna ej existera enstaka okastrerad rentjur, sarv, eftersom dess hals sväller därför kraftigt beneath brunsten för att den ej är kapabel bära skälla.[25]

Renskötsel inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I land innebär renskötselrätt riktig mot renbete, jaktverksamhet samt fiske. Rätten mot renskötsel omfattar omkring 30 andel från Sveriges yta, ifrån Idre inom söder mot Karesuando inom norr.

Den svenska lagstiftningen (rennäringslagen) begränsar renskötseln mot dem liksom existerar medlemmar inom någon från Sveriges 51 samebyar. Samerna erkänns såsom urfolk inom land, samt inom grundlagens start avsnitt, RF 1 kap. 2§ st.6, stadgas för att ”Samiska folkets samt etniska, språkliga samt religiösa minoriteters möjligheter för att behålla samt förbättra en eget kultur- samt samfundsliv bör främjas.” för att den svenska staten erkänt samerna vilket urfolk existerar från massiv innebörd, då urfolksstatusen ger en rättsligt skydd på grund av rennäringen. då landet gick tillsammans med inom EU skrevs ett permanent bestämmelse ifall samernas ensamrätt mot renskötsel inom traditionell samiska områden[26]. Därmed äger dem elementär principerna till samernas traditionell ensamrätt mot för att bedriva rennäring även ömsesidigt bekräftats från medlemsländerna inom fördraget tillsammans EU.

Inom varenda sameby finns en varierande antal renskötselföretag samt varenda företag består inom sin tur från enstaka alternativt flera renägare. tid 2010 fanns detta inom landet 4 686 renägare (2 883 män samt 1 803 kvinnor), verksamma inom 952 renskötselföretag[27]. Ofta samarbetar flera familjemedlemmar alternativt släktingar inom en gemensamt företag. Idag besitter en drygt hundratal (105 stycken alternativt cirka 2,3 andel från totalt cirka 4 600 ) renägare fler än cirka 400-500 renar, vilket i enlighet med Sametinget anses artikel undre gräns på grund av avkastning/lönsamhet såsom ett familj/renföretag förmå leva vid. Drygt 85 andel från renföretagen äger mindre än 100 renar samt majoriteten från dessa äger färre än 50 renar. Beträffande renskötselrättigheternas omfattning, diskuteras rimligheten inom för att rens tillsammans väldigt ett fåtal renar vilket mer liknar hobbyverksamhet, samt inom huvudsak förvärvsarbetar inom exempelvis industri alternativt medicinsk vård, skall äga identisk rättigheter/ekonomiskt stöd, likt rens såsom helt lever från sin renskötsel. Rennäringsföretagens inkomster fördelar sig väldigt jämnt mellan salg från renkött samt andra viltprodukter, salg från vattenlevande djur samt annat vilt, samt inkomster ifrån arbete eller position inom en organisation. Mer än 95 andel från renägarna existerar på grund av sin överlevnad helt beroende från ytterligare förvärvsverksamhet inom näringslivet än enbart renskötsel. Rennäringens årliga inkomster ligger ganska stabilt runt 50 miljoner kronor per tid ifrån köttförsäljning, 10 miljoner ifrån Sametingets (tidigare Statens jordbruksverk) prisstöd, runt 30 miljoner per tid inom rovdjursersättning samt några miljoner mot ansökta utvecklingsprojekt, utöver dem 50 miljoner kronor vilket företagen tjänar vid andra tjänster.

Utgifterna mot rovdjursersättning kunna tyckas höga dock ett svensk forskningsstudie[28] ifrån SLU konstaterade tid 2012 för att detta fanns utom allt rimligt tvivel för att nuvarande ersättningsnivåer mot samebyarna på grund av björnpredation plats till nedsänkt inom förhållande mot värdet vid dem faktiska skadorna. inom enstaka vintergrupp inom Gällivare skogssameby, såsom ingått inom forskningsprojektet, dödar dem 58 björnar såsom i enlighet med spillningsinventeringen finns inom området upp mot 628 renkalvar per kalenderår. tillsammans en genomsnittligt slaktvärde vid 1500 kr per renkalv uppgår värdet från dem björndödade renkalvarna således mot 942 000 kr per kalenderår bara inom den vintergruppen liksom utgör ett fjärdedel från Gällivare skogssameby. Gruppen får årligen 15 000 kr inom statlig kompensation till björnskador vid ren. Vilka kostnader övriga jagare medför ingick ej inom studien.

Rennäringslagstiftningens uppdelning inom renskötande samt icke-renskötande samer äger lett mot konflikter inom den samiska befolkningen. Lagen begränsar även utövandet från rennäring mot den liksom existerar från samisk härkomst, vilket existerar kontroversiellt eftersom detta diskriminerar andra etniska grupper.

I landet finns enstaka kunglig medalj till omsorgsfull renvård liksom kunna delas ut från regeringen mot personer inom renskötseln.

År Samebyar Företag Renägare Renar
1994 51 972 4 746 283 841
1995 51 i.u. 4 806 253 300
1996 51 i.u. 4 815 240 951
1997 51 943 4 698 238 567
1998 51 932 4 654 227 150
1999 51 i.u. 4 522 220 107
2000 51 930 4 525 221 164

Renskötsel inom Norge

[redigera | redigera wikitext]

I Norge får renskötsel inom princip endast utövas från personer såsom existerar från samiskt ursprung samt vilkas familjer varit rens inom sen period. Omkring 2 700 samer existerar rens vid hel- alternativt part-time samt deras renantal uppgår mot ungefär 200 000. Den samiska rennäringen utövas inom en zon vilket sträcker sig ifrån Finnmark fylke inom norr mot Engerdal inom Hedmark fylke inom söder, ca 40 procent från Norges yta (140 000 km²).[29] Näringen regleras från reindriftsloven.[30]

Det norska renskötselområdet existerar indelat inom sex renbetesområden (se även Reindriftsforvaltningen), vilka inom sin tur existerar indelade inom 90 renbetesdistrikt. 78 från renbetesdistrikten existerar sommar- samt helårsdistrikt, medan tolv existerar område till höst- samt vinterbete alternativt konventionsområden på grund av svenska rens. Renskötselns minsta avdelning existerar driftsenheten, liksom utgörs från ett enskild renägares hjord.[29]

Söder ifall detta egentliga renskötselområdet bedrivs inom fem mindre områden sålunda kallad koncessionsrenskötsel från både samer samt norrmän.[29] Renskötseln existerar var beroende från markägarnas tillåtelse samt existerar organiserad inom fyra tamreinlag samt en renselskap. Tamreinlagen Lom, Vågå, Fram samt Filefjell existerar verksamma inom fjällområdena inom fylkenaOppland, Buskerud samt Sogn og Fjordane. Rendal renselskap inom Hedmark fylke bedriver ej renskötsel inom vanlig bemärkelse, eftersom renarna jagas.[31] Den norska koncessionsrenskötseln omfattar totalt ungefär 12 000 djur.[29]

Renskötsel inom Finland

[redigera | redigera wikitext]

I land i norden besitter såväl finnar vilket samer flerhundraåriga traditioner för att bedriva renskötsel, varför detta ej betraktas likt någon särskilt samisk näring.[32] varenda likt existerar medborgare inom en nation inom EES samt besitter varaktig hemort inom renskötselområdet förmå äga renar (körrenar får dock ägas oberoende från hemort).[33] Renskötselområdet omfattar den nordligaste tredjedelen från land i norden, detta önskar yttra Lapplands län, tillsammans med undantag från vissa kommuner (Kemi, Torneå samt Keminmaa), samt delar från Uleåborgs län[34] (länen äger avskaffats, dock lagen besitter ej ändrats för att ta hänsyn mot detta). Inom renskötselområdet får renskötsel, tillsammans vissa begränsningar, bedrivas oberoende från vem liksom äger marken.[35]

Alla renägare såsom utövar renskötsel måste artikel medlem inom en renbeteslag, varav detta finns 56 stycken inom land i norden. Renbeteslagen äger fastställda gränser.[36] detta existerar renbeteslagets skyldighet för att sköta renarna samt titta mot för att dem ej orsakar skada samt går in vid något annat renbeteslags område.[37]

Historisk bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Merparten från detta finländska renskötselområdet äger historiskt hört mot Kemi lappmark medan ett mindre sektion besitter hört mot Torne lappmark – områden liksom fram mot start från 1600-talet uteslutande plats bebodda från samer. Dessa samer bedrev dock ej någon mer grundlig renskötsel utan levde mestadels vid jaktverksamhet (främst efter vildren samt bäver) samt fiske.[38] Tamrenar förekom framför allt liksom dragdjur medan mjölkhushållning, såsom vid svensk blad, ej verkar äga förekommit. beneath perioden 1605–1609 uppgick detta totala antalet tamrenar inom Kemi lappmark mot mellan 250 samt 420, vilket innebar för att varenda skattande same ägde inom medelvärde högst fyra renar.[39] Kemi lappmark omfattade dock nära den på denna plats tidpunkten ej detta från fjällsamer dominerade Utsjoki, var merparten från den samiska renskötseln inom land i norden äger utövats inom senare tid.[40]

Från samt tillsammans med inledande halvan från 1600-talet började finska svedjebrukare för att bosätta sig inom Kemi lappmark, vilket medförde för att samerna successivt trängdes undan alternativt assimilerades.[41] Nykomlingarna började bedriva enstaka mer grundlig renskötsel än dem gamla jägar- samt fiskarsamerna. Omkring 1750 fanns 3 620 tamrenar inom Kemi lappmark, varav 2 000 inom Kitka samt Maanselkä, var samerna redan helt försvunnit. inom Sompio samt Enare, dem områden var den gamla samiska kulturen levde kvar längst bort, fanns däremot bara 120 respektive 500 renar.[42]

Nybyggarna samt bönderna inom Kemi lappmark utvecklade alltså ett renskötsel vilket förenades tillsammans med gårdsbruk samt nötboskapsskötsel. angående somrarna släpptes renarna helt åtgärda samt orsakade därmed mindre skada vid myrängar samt odlingar än angående dem gått samlade inom hjordar. dem förmögnare bönderna kunde äga 50 vajor samt lika flera härkar.[43]

När riksgränsen mellan land samt Danmark-Norge fastställdes genom Strömstadstraktaten 1751 kom hälften från detta gamla Utsjoki församlingsområde för att lyssna mot den finska lappmarken. beneath århundradets andra hälft utökade dem renskötande fjällsamerna vid norska sidan sina renhjordar betydligt samt började inom allt större utsträckning flytta mot vinterbetesmarker inom norra land i norden (Utsjoki samt Enare). Enstaka samer flyttade även ifrån Jukkasjärvi inom landet mot Enontekis inom land i norden. Somrarna tillbringade dessa samer nära den norska Ishavskusten. Härigenom infördes enstaka fräsch form eller gestalt från helnomadiserande renskötsel mot norra Finland.[44]

I samband tillsammans med Strömstadstraktaten ägde samerna garanterats korrekt för att överskrida den fastställda gränsen genom lappkodicillen. då land i norden övergick ifrån svenskt mot ryskt styre genom freden inom Fredrikshamn 1809 ansåg sig Ryssland emellertid ej längre existera bundet från detta. Flyttningarna ovan gränsen fortsatte ändå beneath ett period, dock förutsättningarna förblev oreglerade.[45] vid 1830-talet uppgav Jakob Fellman för att renskötande samer inom den finska lappmarken enbart fanns inom Utsjoki, Enare samt Enontekis.[46] inom Utsjoki fanns omkring 25 renskötarhushåll vilka delade renbetesmarker tillsammans med dem norska samerna. dem fanns helnomadiserande samt vistades vintertid vid finskt zon, sommartid nära antingen den norska alternativt den ryska Ishavskusten.[47] detta totala antalet renar inom Utsjoki uppskattades mot 15 000.[48] inom Enare fanns sex renskötarhushåll, samtliga inflyttade ifrån Utsjoki. Dessa bodde vintertid inom Enare samt sommartid nära den ryska Ishavskusten, väster angående Murmanskfjorden.[49] Även inom Enontekis fanns en fåtal samiska renskötarhushåll vilka sommartid vistades inom Norge.[50]

De norska samernas hjordar fortsatte för att växa samt vinterbetet vid den finländska sidan blev allt knappare, vilket ledde mot diplomatiska förhandlingar ifall samernas korrekt för att överskrida gränsen.[51] Ryssland fordrade för att varenda samer vid finska sidan – alltså ej bara dem renskötande – skulle erhålla riktig för att fiska nära den norska landremsa vid havet vid identisk villkor såsom norska medborgare. Förhandlingarna strandade, vilket ledde mot för att Ryssland den 15 september 1852 förbjöd norska medborgare för att föra sina renar vid vinterbete inom Finland.[45] Vissa norska samer ägde då redan flyttat mot Enare till gott, medan flera från dem likt blev kvar vid norska sidan förlorade sina vinterbeten samt tvingades minska sina hjordar kraftigt.[52]

Svenska medborgare kunde däremot ännu några decennier obehindrat röra sig ovan gränsen mot land i norden tillsammans med sina renar. Mellan 1852 samt 1872 flyttade därför närmare 300 personer tillsammans drygt 20 000 renar ifrån norska Kautokeino mot svenska Karesuando till för att behärska utnyttja vinterbeten vid finska sidan. ifrån samt tillsammans den 1 september 1889 förbjöd Ryssland emellertid även svenska samer för att låta sina renar vinterbeta inom Finland.[45] inom samband tillsammans dessa ändrade förhållanden inflyttade flera renskötande samefamiljer till gott ifrån både Norge samt landet mot Sodankylä, Enontekis samt Muonio.[53]

Parallellt tillsammans den samiska renskötseln fortsatte kurera tiden finska gårdsbrukare för att utöva sin struktur från renskötsel. i enlighet med Jakob Fellman fanns inom start från 1800-talet renar inom samtliga byar inom Sodankylä samt Kuusamo församlingsområde samt inom Kuolajärvi kapellförsamling (Salla). inom Sodankylä fanns oftast bara några tiotal, ibland några hundratal renar inom varenda bygd, dock inom Kuusamo kunde byarna äga ovan 1 000 renar.[54] Jakob Fellman skrev angående Kuusamo pastorat: "Än större [än boskapsskötseln] existerar dock avkastningen från renhjordarna, vilka lämna animalisk föda, hudar samt horn mot avsalu. Även såsom traktor existerar renen oumbärlig inom denna glest bebodda trakt, var snön ligger djup..."[55]

På 1960-talet plats ungefär ett tredjedel från renarna inom land i norden ägda från samer, medan övriga ägare fanns finska småbrukare samt skogsarbetare vilket ägde renskötseln såsom binäring.[56]

Aktuella förhållanden

[redigera | redigera wikitext]

I den nordligaste delen från renskötselområdet, detta således kallade samernas hembygdsområde, besitter samerna ständigt dominerat renskötseln samt utför detta ännu, dock deras andel reducerar ju längre söderut man kommer. Renskötseln bedrivs även beneath lite olika former, tillsammans med större hjordar samt färre ägare inom norr, mindre hjordar samt fler ägare inom söder. tid 2002 fanns 5 485 renägare inom land i norden, varav 57 % inom den södra delen från renskötselområdet. inom detta samiska området fanns omkring 500 renägare vilket ägnade sig åt renskötsel vid heltid samt ungefär lika flera vid part-time. detta totala antalet tamrenar uppgick mot omkring 200 000, vilket existerar nära detta högsta tillåtna renantalet vid 203 700 varelse vilket fastställts från jord- samt skogsbruksministeriet. Antalet renar per renägare existerar begränsat mot 500 vilt inom norr samt 300 inom söder. Någon flyttning tillsammans med renarna mot Norge alternativt Ryssland förekommer ej längre, eftersom avgränsningar existerar stängda tillsammans med stängsel.[57]

Renskötsel inom Ryssland

[redigera | redigera wikitext]

Under 1930-talet kollektiviserades den tidigare familjebaserade renskötseln inom Ryssland, inom linje tillsammans med den rådande ideologin inom Sovjetunionen. Familjerna tvingades inom massiv utsträckning slå ihop sina hjordar mot större enheter vilket mot enstaka start ägdes från kolchoser dock sålunda småningom mestadels från sovchoser. Kollektiviseringen drevs längst bort inom östnordlig Ryssland, var merparten från tamrenarna blev statsägda, dock plats mindre tydlig inom nordväst, var en visst privat ägande levde kvar. Renskötseln mekaniserades samt renskötarna började nyttja traktorer, snöskotrar, helikoptrar, radioutrustning tillsammans med mera. Samtidigt agerade staten till för att ett fåtal dem dittills nomadiserande renskötarna samt renjägarna för att slå sig ned inom permanenta bosättningar. var fick familjerna resurser mot medicinsk hjälp, kurs, pension samt andra sociala förmåner. beneath perioden 1969–1988 minskade den nomadiserande befolkningen ifrån 21 400 mot 13 300 personer.[58]

Efter Sovjetunionens sönderfall 1991 inleddes enstaka allmän tillväxt inom riktning mot marknadsekonomi inom Ryssland. Mängder från renar överfördes ifrån dem allmänt ägda renskötselföretagen mot renskötarfamiljer, samt 2003 fanns hälften från varenda tamrenar privatägda. Samtidigt äger den infrastruktur liksom kom renskötarna mot sektion beneath Sovjettiden brutits upp. Antalet fordon äger minskat, bränslepriserna besitter stigit samt kontakterna tillsammans omvärlden äger blivit svårare. dem leveranser från matvaror samt brev mot renskötselområdet vilket tidigare organiserades ifrån centralt håll förekommer ej längre. flera rens inom Ryssland äger därför återgått mot en mindre mekaniserat samt mer isolerat liv. Antalet nomader besitter även ökat samt uppgick 1996 mot 17 100 personer, dem flesta inom Jamalo-Nentsien, var även dem flesta tamrenarna finns.[58]

Mellan 1970 samt 1999 minskade antalet tamrenar inom Ryssland tillsammans med nästan 50 %.[58] Nedgången äger därefter fortsatt. tid 2006 beräknades antalet tamrenar inom Ryssland mot 1,66 miljoner, vilket är kapabel jämföras tillsammans 2,3 miljoner kalenderår 1990. Nedgången noteras hos varenda sibiriska folkslag utom nentserna.[59] Minskningen beror delvis vid allmänt sämre ekonomiska förhållanden efter Sovjetunionens fall, dock enstaka ytterligare många betydelsefull orsak existerar för att antalet vildrenar ökat, vilket dels medfört för att tamrenar givit sig iväg, dels för att vildrensjakt blivit en lönsamt alternativ mot renskötseln. Vissa grupper, vilket nganasanerna vid Tajmyrhalvön, äger helt övergivit renskötseln samt livnär sig vid kommersiell vildrensjakt.[58]

Renskötsel inom Nordamerika

[redigera | redigera wikitext]

I slutet från 1800-talet infördes renskötseln mot flera platser inom arktiska Nordamerika på grund av för att underlätta urbefolkningens försörjning. mot Alaska skeppades tamrenar ifrån Sibirien samt renskötande tjuktjer följde tillsammans likt pedagog. Även angående renarna trivdes samt förökade sig slog försöket ej därför väl ut, samt därför rekryterades senare samiska rens ifrån Skandinavien till för att lära ut sina metoder. Detta fungerade förbättrad, samt flera inuiter började ägna sig åt renskötsel. Samerna blev inom flera fall kvar inom detta nya landet.[60][61]

För närvarande (2004) bedrivs renskötsel endast inom några mindre områden inom Nordamerika, bland annat omkring Mackenzieflodens delta inom Kanada, vid Sewardhalvön inom Alaska samt vid några små småöar likt hör mot Alaska (en från Pribiloföarna samt Nunivak Island). inom Alaska regleras renskötseln från Reindeer Act ifrån 1937, vilket anger för att näringen inom inledande grabb existerar mot på grund av urbefolkningen, dock detta besitter börjat luckras upp vid senare kalenderår. Näringen existerar dock vid minskning. vid Sewardhalvön besitter antalet tamrenar minskat dramatiskt sedan 1990-talet eftersom dem ger sig iväg tillsammans med vildrenar ifrån Western Arctic Caribou Herd, liksom utvidgat sitt utbredningsområde. tid 2004 fanns 18 renfarmer vid Sewardhalvön tillsammans sammanlagt omkring 10 000 tamrenar.[62]

Renskötsel vid Grönland

[redigera | redigera wikitext]

På Grönland besitter renskötsel bedrivits sedan 1952, då tamrenar infördes ifrån Norge mot Kapisillit. detta mesta från den renskötsel såsom därefter utvecklades besitter sedermera lagts ned, vilket innebär för att tamrenarna äger förvildats samt blivit jaktbart vilt nära sidan från den inhemska vildrenen (caribou). kalenderår 2004 fanns renskötsel bara kvar inom Isortoq vid södra Grönland, var den bedrevs från enstaka grönländare samt enstaka islänning samt försörjde sammanlagt elva personer. detta totala antalet renar uppgick mot några tusen.[63]

Rarkning

[redigera | redigera wikitext]

Renskiljning, alternativt rarkning, innebär för att enstaka hjord från renar delas upp mellan sina ägare.

Huvudartikel: Renskiljning

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [abcdefghijklm] Wiklund, Karl Bernhard (1918). ”Om renskötselns uppkomst”. Ymer 1918(38), s, [249]-273. 0044-0477. ISSN0044-0477.  Libris8537292
  2. ^Ruong (1982), s. 64.
  3. ^Ruong (1982), s. 69.
  4. ^Brøndum-Nielsen Johannes, Wiklund Karl Bernhard, red (1947). Nordisk kultur: samlingsverk. 10, Lapperne ; Lapparna. Stockholm: Bonnier. sid. 43–44. Libris128247 
  5. ^Lundmark (1982), s. 51–56.
  6. ^Lundmark (1982), s. 39.
  7. ^Ruong (1982), s. 46.
  8. ^ [ab] Fjellström (1986), s. 71–72.
  9. ^Lundmark (1982), s. 40–41.
  10. ^Aronsson, Kjell-Åke (1991) (på engelska). Forest reindeer herding A.D. 1-1800: an archaeological and palaeoecological study in nordlig Sweden. Archaeology and environment, 0281-5877 ; 10. Umeå: Dept. of Archaeology [Arkeologiska institutionen], Univ. sid. 99. Libris7615847. ISBN 91-7174-628-5 
  11. ^Bjørnstad, Gro; Flagstad, Øystein; Hufthammer, Anne Karin; Røed, Knut H. (2012). ”Ancient DNA reveals a major genetic change during the transition from hunting economy to reindeer husbandry in nordlig Scandinavia” (på engelska). Journal of Archaeological Science 39: sid. 102–108. 
  12. ^Olaus Magnus (1982). Historia angående dem nordiska folken ([Ny utg.]). Stockholm: Gidlund. sid. 804–805. Libris7591245. ISBN 91-7021-379-8 
  13. ^Fjellström (1986), s. 69–71.
  14. ^Ruong (1982), s. 69–70.
  15. ^Rheen, Samuel (1671 [1897]). En kortt relation angående lapparnes lefwerne samt sedher, wijdskiepellsser, sampt inom flera stycken grofwe wildfarellsser. Nyare bidrag mot uppfattning angående dem svenska landsmålen ock svenskt folkliv, 99-0463501-3 ; 17:1. huvudstaden. Libris2239832 
  16. ^Lundmark (1982), s. 41–43, 172–173.
  17. ^Aronsson, Kjell-Åke (1991) (på engelska). Forest reindeer herding A.D. 1-1800: an archaeological and palaeoecological study in nordlig Sweden. Archaeology and environment, 0281-5877 ; 10. Umeå: Dept. of Archaeology [Arkeologiska institutionen], Univ. sid. 100–101. Libris7615847. ISBN 91-7174-628-5 
  18. ^Marklund, Bertil (1999). Skogssamiska studier: möten inom tradition samt näringar 1650–1800. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 16. Umeå: Kulturgräns norr. sid. 62. Libris7772149. ISBN 91-88466-21-3 
  19. ^Lantto, Patrik (2012). Lappväsendet: användningen från svensk samepolitik 1885-1971. Miscellaneous publications, 1651-5455 ; 14. Umeå: Centrum på grund av samisk undersökning, Umeå högskola. Libris12767427. ISBN 978-91-7459-304-4 
  20. ^Ruong (1982), s. 67–69.
  21. ^Manker, Ernst (1944). Lapsk traditioner nära Stora Lule älvs källsjöar: enstaka etnografisk genomgång inom uppdämningsområdet nära Suorva. Acta Lapponica, 0348-8993 ; 4. Stockholm: Geber. sid. 258. Libris859800 
  22. ^Manker, Ernst (1966). ”Renvallarhunden”. Ekonomisk renskötsel: erkänd från Kungl. Lantbruksstyrelsen : enstaka kursbok ifrån LTK. Stockholm: LT. sid. 175–186. Libris8213607 
  23. ^Djurskyddsutredningen (1963). Slakt samt kastrering från ren jämte andra djurskyddsfrågor: betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1963:75. huvudstaden. Libris616442. http://weburn.kb.se/sou/223/urn-nbn-se-kb-digark-2228609.pdf 
  24. ^ Ekonomisk renskötsel: erkänd från Kungl. Lantbruksstyrelsen : ett kursbok ifrån LTK. Stockholm: LT. 1966. sid. 160–161. Libris8213607 
  25. ^Djursjukvårdsutredningen (2005). Behörighet samt ansvar inom djurens hälso- samt medicinsk vård [Elektronisk resurs : betänkande]. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2005:98. Stockholm: Fritze. Libris11438491. http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/27/14/b8f3bbbf.pdf. Läst 29 januari 2013 Arkiverad 25 månad 2007 hämtat ifrån the Wayback Machine.
  26. ^”Akt ifall villkoren på grund av Konungariket Norges, Republiken tillhör österrike, Republiken Finlands samt Konungariket Sveriges anslutning mot dem fördrag vilket ligger mot bas på grund av Europeiska unionen samt ifall anpassning från fördragen - rapport 3 angående detta samiska folket”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:11994N/PRO/03:SV:NOT. 
  27. ^”Jordbruksstatistisk årsbok 2011”. Jordbruksverket/SCB. 26 oktober 2011. Arkiverad ifrån originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413214237/http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2011A01_BR_00_JO01BR1101.pdf. Läst 18 månad 2012. 
  28. ^Jens Karlsson et.al. (2012). ”Björnpredation vid ren samt denkbar effekter från tre förebyggande åtgärder”. Rapport ifrån Viltskadecenter 2012:6 ISBN 978-91-86331-50-4. Grimsö forskningsstation (SLU). Arkiverad ifrån originalet den 6 månad 2013. https://web.archive.org/web/20131206120723/http://www.viltskadecenter.se/images/stories/Publikationer/bjornpredation_pa_ren_121203.pdf. Läst 24 april 2013. 
  29. ^ [abcd] Ulvevadet, Birgitte (2004). ”Norway”. i Ulvevadet Birgitte, Klokov Konstantin (på engelska). Family-based reindeer herding and hunting economies, and the ställning eller tillstånd and management of wild reindeer/caribou populations. Tromsø: Centre for Saami Studies. sid. 113–129. Libris9775093 
  30. ^”Lov ifall reindrift (reindriftsloven)”. Lovdata. http://www.lovdata.no/cgi-wift/wiftldles?doc=/usr/www/lovdata/all/nl-20070615-040.html&emne=reindrift*&&. Läst 31 mars 2013. 
  31. ^”Tamreinlagene”. Reindriftsforvaltningen. http://www.reindrift.no/?id=482&subid=0. Läst 31 mars 2013. 
  32. ^Ingold, Tim (2000). ”Arbete, identitet samt miljö: finnar samt samer inom Lappland”. Skogsliv / Ingar Kaldal ... (red.) (Lund : Historiska media, 2000): sid. 169–191 : ill..  Libris3193479
  33. ^Renskötsellagen 4 §. Läst 11 månad 2012.
  34. ^Renskötsellagen 2 §. Läst 11 månad 2012.
  35. ^Renskötsellagen 3 §. Läst 11 månad 2012.
  36. ^Renskötsellagen 6 §. Läst 10 mars 2013.
  37. ^Renskötsellagen 7 §. Läst 10 mars 2013.
  38. ^Tegengren (1952), s. 43.
  39. ^Tegengren (1952), s. 50.
  40. ^Tegengren (1952), s. 12–13.
  41. ^Tegengren (1952), s. 69.
  42. ^Tegengren (1952), s. 134–135
  43. ^Tegengren (1952), s. 135, 141.
  44. ^Tegengren (1952), s. 151–152.
  45. ^ [abc] Lundmark, Lennart (2002). "Lappen existerar ombytlig, ostadig samt obekväm-": svenska statens samepolitik inom rasismens tidevarv. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 41Norrbottensakademiens skriftserie, 1403-6959 ; 3. Bjurholm: Norrlands universitetsförl. sid. 122–131. Libris8560532. ISBN 91-88466-51-5 (inb.) 
  46. ^Fellman (1906), s. 116.
  47. ^Fellman (1906), s. 259.
  48. ^Fellman (1906), s. 264.
  49. ^Fellman (1906), s. 356.
  50. ^Fellman (1906), s. 514.
  51. ^Tegengren (1952), s. 155.
  52. ^Tegengren (1952), s. 155–156.
  53. ^Tegengren (1952), s. 156–158.
  54. ^Fellman (1906), s. 420–423, 453, 490.
  55. ^Fellman (1906), s. 449–450.
  56. ^Wikman, Åke & Johansson, Walter (1966). ”Översikt ovan rennäringen.”. Ekonomisk renskötsel (Stockholm : LT, 1966): sid. 16-17 : ill.  Libris3130746
  57. ^Myrvoll, Marit (2004). ”Finland”. i Ulvevadet Birgitte, Klokov Konstantin (på engelska). Family-based reindeer herding and hunting economies, and the ställning eller tillstånd and management of wild reindeer/caribou populations. Tromsø: Centre for Saami Studies. sid. 99–110. Libris9775093 
  58. ^ [abcd] Klokov, Konstantin (2004). ”Russia”. i Ulvevadet Birgitte, Klokov Konstantin (på engelska). Family-based reindeer herding and hunting economies, and the ställning eller tillstånd and management of wild reindeer/caribou populations. Tromsø: Centre for Saami Studies. sid. 55–94. Libris9775093 
  59. ^Takakura, Hiroki (2012). ”The shift from herding to hunting among the Siberian Evenki: indigenous knowledge and subsistence change in Northwestern Yakutia” (på engelska). Asian Ethnology (Nanzan University) 71 (1): sid. 31–47. 
  60. ^Wiklund, K.B. (1906). ”Lappar samt renar inom Alaska” (på svenska). Ymer (2): sid. 181–185. https://runeberg.org/ymer/1906/0189.html. Läst 23 månad 2013. 
  61. ^Gustavsson, Agneta (25 september 2003). ”När Merit blev Mary”. http://www.freewebs.com/agnetagustavsson/nrmeritblevmary.htm. Läst 23 månad 2013. 
  62. ^Kofinas, Gary; Russell, Don (2004). ”North America”. i Ulvevadet Birgitte, Klokov Konstantin (på engelska). Family-based reindeer herding and hunting economies, and the ställning eller tillstånd and management of wild reindeer/caribou populations. Tromsø: Centre for Saami Studies. sid. 21–54. Libris9775093 
  63. ^Cuyler, Christine (2004). ”Greenland caribou/reindeer”. i Ulvevadet Birgitte, Klokov Konstantin (på engelska). Family-based reindeer herding and hunting economies, and the ställning eller tillstånd and management of wild reindeer/caribou populations. Tromsø: Centre for Saami Studies. sid. 163–167. Libris9775093 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

  • Fellman, Jakob (1906). Anteckningar beneath min vistelse inom Lappmarken. D. 3. Helsingfors: Finska litteratursällskapet. Libris542400 
  • Lundmark, Lennart (1982). Uppbörd, utarmning, utveckling: detta samiska fångstsamhällets passage mot rennomadism inom Lule lappmark. samling avhandlingsserie, 0347-4909 ; 14. Lund: samling på grund av studier inom arbetarrörelsens saga. Libris7745670. ISBN 91-85118-68-0 
  • Tegengren, Helmer (1952). En utdöd lappkultur inom Kemi lappmark: studier inom Nordfinlands kolonisationshistoria. Acta Academiae Aboensis. Humaniora, 99-0435282-8 ; 19:4. Åbo: Åbo akademi. Libris1464270 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]