Fn under folkmordet i rwanda

Folkmordet inom Rwanda plats en folkmord liksom begicks vid mer än 800 000 människor från folkgruppen tutsier samt dem hutuer liksom motsatte sig folkmordet.^[2] detta pågick ifrån den 7 april mot den 15 juli 1994.^[3][4] dem ansvariga till detta folkmord anses främst äga varit hutuer, ledda från detta ultranationalistiska regeringspartiet MRND, samt hutunationalistiska milisgrupper såsom stöddes från inflytelserik personer inom regeringen samt militären.

FN samt länderna inom västvärlden besitter fått hård bedömning till sitt agerande beneath folkmordet.^[5] FN:s närvaro inom landet fanns minimal redan ifrån start samt inom takt tillsammans för att våldsamheterna inom landet eskalerade samt trots för att FN plats väl medvetna ifall vad liksom pågick inom landet skickades militärpersonal tillbaka. Den europeiska armé likt skickades dit ägde bara mot uppgift för att föra sina landsmän ut ur landet på grund av för att sedan även själva dra sig åter.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Rwanda existerar ett från erhålla stater inom Afrika såsom nästan helt följer sina ursprungliga gränser. Kungariket Rwanda, kontrollerat från enstaka kungafamilj från tutsietnicitet, styrde distrikt därför långt tillbaka liksom historien existerar dokumenterad. Medan dem övre klasserna inom detta samhälle mot största delen bestod från tutsier fanns detta ingen total etnisk uppdelning utan detta fanns även hutuer vilket plats hövdingar samt adelsmän samt kungen ägde även en inflytelserikt råd liksom enbart bestod från hutuer.^[6] Majoriteten från tutsierna, likt utgjorde 15–18 % från befolkningen, fanns bönder, därför även dem flesta hutuer även angående dessa inom större utsträckning drabbades från marginalisering samt tvångsarbete.

Kolonialtiden

[redigera | redigera wikitext]

Området koloniserades inledningsvis från tyskar kalenderår 1894 samt blev ett perifer sektion från Tyska Östafrika. Belgien tilldelades efter inledande världskriget delar från Tysklands gamla kolonier, däribland mandatområdetRuanda-Urundi. Belgarna ägde ett trend för att förvärra dem etniska motsättningarna,^[7] bland annat genom för att omvandla eliten ifrån för att äga bestått från mot största delen tutsier mot för att bestå exklusivt från tutsier. dem numeriskt värde etniska grupperna existerar egentligen mot största delen lika varandra – dem talar identisk tungomål, bor vid identisk områden samt följer identisk traditioner.^[8] dock då dem belgiska kolonisatörerna anlände tid 1916 sågs dem numeriskt värde grupperna liksom åtskilda raser, dem tillverkade mot samt tillsammans identitetskort likt klassificerade människor beroende vid etnisk tillhörighet.^[9] Inspirerad från dåtida europeisk raslära ansåg belgarna för att tutsierna ägde en närmare släktskap tillsammans med den vita rasen samt därför fanns överlägsna hutuerna. tillsammans med tanken angående enstaka sådan rashierarki vilket bas förstärkte belgarna successivt tutsiernas maktposition inom Rwanda samt beneath decennierna vilket följde kom ett små rik tutsiminoritet tillsammans med belgiskt stöd för att enväldigt styra landet samt våldsamt slå ner varenda försök mot resningar bland hutuerna. Tutsierna åtnjöt flera privilegier inom kolonialsamhället såsom förbättrad arbete samt utbildningsmöjligheter. dock beneath efterkrigstiden tilltog detta ökade motståndet ifrån hutufolket mot dem rådande samhällsnormerna vilket gjorde detta allt svårare på grund av Belgien för att upprätthålla detta gamla kolonialstyret. mot slut tvingades man ge upp Rwanda, liksom blev helt självständigt 1962. Denna ingrodda rasism såsom fått gro fritt beneath kolonialtiden omvändes inom samt tillsammans med självständigheten då hutumajoriteten började titta tutsierna såsom främmande inkräktare samt ej riktiga rwandier.

Belgien kontrollerade både Rwanda samt detta likt idag existerar grannlandet Burundi ifrån slutet från inledande världskriget mot självständigheten 1962. detta plats dock ingen belgisk koloni. Belgiens styre inom Rwanda, Burundi samt Belgiska Kongo fanns fläckat från brutalitet samt inkompetens. flera äger beskyllt detta belgiska systemet till för att äga lämnat sina besittningar samt förvaltningsområden helt oförberedda till självständighet, samt samtliga tre länderna äger haft enstaka våldsam samt ledsam bakgrund sedan sin självständighet. Den brittiskstyrda delen från Stora sjöarna inom västra Tanzania samt Uganda besitter exempelvis ej upplevt identisk våldsamhet.

Från kolonisation mot självständighet

[redigera | redigera wikitext]

Det hutunationalistiska grupp PARMEHUTU tog makten genom valet 1959. grupp satsade medvetet vid för att utföra förhållandena förbättrad till hutuerna. dem ökade etniska motsättningarna ledde 1959 mot för att 20 000 tutsier dödades samt 300 000 tvingades flyga eller fly undan landet. Efter självständigheten inrättade PARMEHUTU enstaka enpartistat vilket byggde vid partiets hutunationalistiska tankesystem. dem etniska motsättningarna fortsatte, samt även 1964 samt 1974 dödades en stort antal tutsier.

Förspelet mot folkmordet inom Rwanda

[redigera | redigera wikitext]

1990 bildades den tutsidominerade rebellgruppen Rwandas patriotiska front, RPF, från tutsier likt levde inom exil inom Uganda. RPF leddes från Paul Kagame samt fordrade rättigheter på grund av tutsierna inom Rwanda, samt rätten på grund av flyktingarna för att komma tillbaka. Den 1 oktober 1990 invaderade RPF-styrkor Rwanda ifrån sina baser inom Uganda samt en blodigt inbördeskrig bröt ut.

Den rwandiska regeringen hävdade för att RPF ville för att tutsierna skulle återta makten inom landet samt svarade tillsammans med för att steg upp förtryck från dem tutsier likt ännu levde inom Rwanda. Presidenten Juvénal Habyarimana, hårt kritiserad inom både dem egna leden samt från detta internationella samfundet på grund av enstaka utbredd korruption samt enstaka vanskött finans, såg RPF:s invasion liksom en gyllene situation för att en Rwandas allt mer splittrade hutu-befolkning samt använde sig från hatet mot tutsierna på grund av för att öka sin personlig popularitet.

Inbördeskriget mellan RPF samt regeringen pågick inom nästan numeriskt värde tid. detta internationella samfundet fruktade en folkmord samt initierade fredssamtal mellan gerillan samt regeringen. inom augusti 1993 undertecknades en fredsavtal mellan parterna. beneath tiden eskalerade den hutunationalistiska retoriken allt mer, starkt underblåst från regimen. en redskap såsom dem extrema hutunationalisterna använde fanns radio. Radiostationer, såsom ägdes från uppsatta personer inom regeringen, sände nedsättande saker riktade mot tutsier. Den radiopropaganda såsom något som har transporterats eller flyttats från hutuerna besitter jämförts tillsammans nazisternas propaganda beneath 1930-talet. Tutsierna jämfördes inom radioprogrammen ofta tillsammans kackerlackor samt budskapet fanns för att man plats tvungen för att döda kackerlackorna innan dem tagit ovan läka huset. Den toner likt spelades plats ofta modern etno-pop dock budskapet inom låtarna fanns ofta blodtörstigt samt riktat mot tutsierna.

Regeringsföreträdare samt högt uppsatta militärer stödde även något som ökar i storlek eller antal milisgrupper likt milis, såsom beväpnade sig inför detta kommande folkmordet. detta plats beneath denna oroliga period såsom idén ifall enstaka fullskalig etnisk rensning vid landets tutsier började ta form eller gestalt bland huturegimens företrädare samt inom den rwandiska armén. detta finns gott angående bevis till för att folkmordet plats väl planerat samt precis strukturerat. då dödandet inleddes ägde milisgrupperna omkring 30 000 medlemmar.

Till ett start ägde huturegimen stöd från såväl västvärlden liksom från Romersk-katolska kyrkan inom Rwanda. dock ganska snart började omvärldens bedömning mot president Habyarimana samt huturegimen tillta inom styrka samt 1993 tvingades presidenten mot förhandlingsbordet (i augusti identisk kalenderår ägde en fredsavtal förhandlats fram mellan regimen samt RPF). FN bildade den fredsbevarande styrka UNAMIR likt skickades mot landet på grund av för att titta mot för att vapenvilan respekterades från båda sidor, styrka plats dock ej särskilt massiv utan skulle maximalt bara finnas vid område liksom ett buffert mellan dem båda sidorna inom avskräckande avsikt, plats detta tänkt. dock bland Rwandas hutu-extremister, såsom genomsyrade varenda nivåer inom Rwandas ledning samt armé, kokade hatet mot detta framförhandlade fredsavtalet liksom dem betraktade vilket en svek. Oroligheterna fortsatte därför utan för att FN-styrkan vid ställe, vid bas från sin numerära underlägsenhet, kunde utföra särskilt många åt saken. Dess befälhavare, General Romeo Dallaire, vädjade upprepade gånger mot FN ifall förstärkningar samt varnade flera gånger till för att en systematiskt folkmord plats nära förestående. dock FN ignorerade gång vid gång varningarna samt gjorde istället den egna bedömningen för att situationen inom Rwanda plats tillräckligt stadig till för att UNAMIR skulle behärska hantera den.

I april 1994 tvingades president Habyarimana återigen mot förhandlingar tillsammans RPF, liksom hotade tillsammans för att återuppta striderna mot regimen ifall ej presidenten lovade för att ta ordentliga krafttag mot dem allt mer något som ökar i storlek eller antal hutu-extremistiska krafterna inom Rwanda, något han accepterade.

Folkmordet 1994

[redigera | redigera wikitext]

Effekterna från detta nya fredsavtalet blev emellertid verkningslösa. Den 6 april dödades president Juvénal Habyarimana då detta strategi han satt inom sköts ned då detta fanns vid väg för att landa inom Rwandas huvudstad Kigali, efter för att äga återvänt ifrån förhandlingarna inom Tanzania. detta existerar ännu oklart vem liksom nedsänkt på baksidan mordet vid Habyarimana, han ägde motståndare inom den egna organisationen såsom fanns missnöjda tillsammans fredsförhandlingarna. Något annat likt talar på grund av för att hutu-extremister små frukter från växter ansvaret existerar faktumet för att Habyarimana blev nedskjuten från ett fransktillverkad raket (Frankrike sålde beneath den denna plats perioden vapen mot hutu-styrkorna). Trots detta gav regeringen tutsirebeller skulden, samt dem hutunationalistiska miliserna inledde sina angrepp mot tutsier samt hutuer liksom dem ansåg ägde samarbetat tillsammans tutsier alternativt varit alltför undfallande mot RPF.

Efter mordet tog premiärministern Agathe Uwilingiyimana ovan makten inom landet. denna blev dödad dock från presidentens livvakter vid morgonen den 7 april. Tio belgiska FN-soldater såsom eskorterade hon blev dödad samtidigt.

Folkmordet inleddes omedelbart efter presidentens död. i enlighet med officiell statistik blev dödad 937 000 tutsier samt moderata hutuer ifrån den 6 april mot start från juli. flera från offren dödades tillsammans machetes såsom hutumilisen ägde importerat före folkmordet.

Det internationella samfundets reaktion

[redigera | redigera wikitext]

UNAMIR, United Nations Assistance uppdrag for Rwanda, plats den från FN tillförordnade fredsstyrkan, dock uselt försedd samt tillsammans en begränsat mandat för att ingripa. UNAMIR:s befälhavare Roméo Dallaire fick uppfattning ifall planerna vid folkmord inom januari 1994, samt bad ifall tillåtelse för att konfiskera vapen. beneath januari, månad samt mars bad denne flera gånger angående förstärkningar samt logistiskt stöd, dock FN:s säkerhetsråd avvisade detta. USA ägde nyligen tappat bort eller missat slaget angående Mogadishu inom Somalia samt land i västeuropa, Kina samt Ryssland ansåg för att FN ej borde involvera sig inom vad såsom sågs likt "interna rwandiska frågor". Den blivande FN-generalsekreteraren Kofi ytterligare skrev för att "Ni får ej utflykt våld mot angriparna, ni får heller ej skydda offren alternativt lägga beslag vid hutumilisens vapenförråd".[1] Endast Rwandas före detta kolonialmakt Belgien förordade starkt Dallaires förslag dock efter för att tio belgiska FN-soldater dödats den 7 april 1994 drog Belgien tillbaka samtliga sina FN-soldater ifrån landet.

FN:s säkerhetsråd valde för tillfället för att vandra motsatt väg jämfört tillsammans med den ökade involvering Dallaire förordat samt beslöt för att dra tillbaka samtliga FN-soldater utom 270 ifrån landet, samt detta samtidigt liksom folkmordet pågick såsom värst. dem utländska trupper likt kom mot landet ägde enbart mot arbetsuppgift för att hjälpa sina egna medborgare för att ta sig ut ur landet. Trots för att man visste vad liksom pågick vägrade flera inflytelserik länder länge för att kalla detta på grund av en folkmord, vilket i enlighet med Ingvar Carlsson, ledare till FN:s oberoende Rwanda-kommission, bidrog mot för att ytterligare försvaga detta internationella samfundets vilja för att ingripa.

Våldtäkter

[redigera | redigera wikitext]

FN:s specielle rapportör till Rwanda slog fast för att beneath konflikten 1994 plats våldtäkt regel samt angående sexuella övergrepp ej skedde fanns detta en undantag.^[10][11] enstaka tredjedel från varenda liksom vittnat inom Internationella Rwandatribunalen äger varit utsatta på grund av sexuellt slaveri. Mellan 250 000 samt 500 000 rwandiska kvinnor samt flickor våldtogs beneath konflikten 1994.^[12][13]

RPF invaderar

[redigera | redigera wikitext]

RPF återupptog kriget mot Rwandas statsmakt då folkmordet inleddes. Ledaren Paul Kagame instruerade sina styrkor inom Uganda samt Tanzania för att invadera Rwanda, var dem kämpade mot regeringsstyrkor samt mot Interahamwe-milisen. Inbördeskriget pågick beneath numeriskt värde månader samtidigt liksom folkmordet. RPF besegrade regeringsstyrkorna samt fick därmed slut vid folkmordet inom juli 1994.

Efter folkmordet

[redigera | redigera wikitext]

När RPF ägde besegrat regeringsstyrkorna samt hutumilisen flydde omkring numeriskt värde miljoner hutuer mot Burundi, Tanzania, Uganda samt Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa). dem stora flyktingströmmarna destabiliserade den regionala maktbalansen, vilket besitter lett mot numeriskt värde grundlig konflikt inom distrikt. Hutumilisen existerar ännu verksam inom östra Kongo. RPF-ledaren Paul Kagame existerar idag Rwandas president.

Det rättsliga efterspelet

[redigera | redigera wikitext]

Den 8 november 1994 antog FN:s säkerhetsråd enstaka upplösning ifall för att producera enstaka internationell tribunal till för att ställa dem ansvariga till folkmordet inför rätta. Internationella Rwandatribunalen, ICTR (International brott Tribunal for Rwanda) äger sitt säte inom Arusha, Tanzania samt den avkunnade sina inledande domar 1998. inom januari 2009 ägde tribunalen dömt 36 personer. 29 domar äger vunnit laga kraft. Sju existerar överklagade. Fem personer besitter blivit frikända.

Bland dem dömda finns:

• Georges Rutaganda, andre vice ordförande inom milis, dömd mot livstids fängelse på grund av folkmord samt förbrytelse mot mänskligheten.
• Théoneste Bagosora, överste inom den rwandiska armén likt pekats ut likt hjärnan på baksidan folkmordet, dömd mot 35 års fängelse på grund av bland annat förbrytelse mot mänskligheten samt anstiftan mot folkmord.
• Augustin Bizimungu, General samt överbefälhavare till huturegimens armé beneath folkmordet, dömd mot 30 års fängelse på grund av bland annat folkmord samt förbrytelse mot mänskligheten.
• Jean Kambanda, premiärminister, dömd vid sex punkter mot livstids fängelse.
• Aloys Simba, överstelöjtnant, dömd mot 25 års fängelse på grund av folkmord samt förbrytelse mot mänskligheten.
• Georges Ruggiu, reporter nära RTLM, dömd mot 12 års fängelse till förbrytelse mot mänskligheten samt uppvigling mot folkmord.

För närvarande pågår cirka 25 syfte inom tribunalen. inom Rwanda pågår samtidigt rättegångar nära lokala domstolar.

Åren efter folkmordet fängslades 120 000 misstänkta samt även ifall majoriteten från dem besitter släppts sedan dem erkänt delaktighet inom folkmordet sitter 50 000 personer kvar inom fängelse, misstänkta på grund av för att äga deltagit inom folkmordet. Cirka 7 000 äger ställts inför rätta, 200 dödsdomar besitter meddelats samt 28 personer besitter avrättats.

En majoritet från förövarna äger ej lagförts inom ramen till detta officiella rättssystemet. flera äger erkänt sina förbrytelse inom särskilda byadomstolar likt kallas gacacas. inom byarna äger överlevare efter stöd samt uppmuntran ifrån statliga myndigheter försökt försonas tillsammans med förövarna således för att dem är kapabel leva tillsammans inom identisk bygd. Detta gäller mot största delen lägre rankade soldater snarare än högre befälhavare, vilket snarare besitter dömts inom FN:s Rwandatribunal.^[14]

År 2013 pekades Stanislas Mbanenande, vilket tillhör den rwandiska majoritetsgruppen hutu dock besitter svenskt nationalitet, ut från vittnen. i enlighet med åklagare samt vittnen skall han beneath 1994 äga haft ett inflytelserik roll inom folkmordet dock även på grund av för att egen personligen äga deltagit inom mördandet samt blev därmed den förste för att dömas inom land på grund av detta brott.^[15]

År 2017 fastställde Svea hovrätt folkmordsdomen på grund av Claver Berinkindi, vilket fått svenskt nationalitet tid 2012, till deltagande inom fem massakrer beneath 18 april samt 31 femte månaden i året 1994 inom Nyamure-bergen.^[16][17] Båda dömdes mot livstids fängelse.

Den 25 femte månaden i året 2023 greps inom Paarl, Sydafrika ett från dem maximalt eftersökta på grund av folkmordet, den Rwandiske polischefen Fulgence Kayishema, såsom anses ansvarig mot mord vid ca 2000 tutsier. ^[18][19]

Bistånd

[redigera | redigera wikitext]

Sverige påbörjade 1997 en utvecklingssamarbete tillsammans med Rwanda. land äger bland annat bidragit mot minnescentret Kigali Genocide Memorial inom Gisozi inom Kigali ovan folkmordet.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Melvern, Linda. Conspiracy to Murder: The Rwanda Genocide (Verso, London, 2004).
• Melvern, Linda. Att förråda en folk : västmakterna samt folkmordet inom Rwanda (Ordfront, huvudstaden, 2003)
• Gourevitch, Philip. We Wish To Inform You That Tomorrow We Will Be Killed With Our Families: Stories from Rwanda (Picadour USA, New York, 1998, ISBN 0-312-24335-9).
• "Ghosts of Rwanda," documentary produced bygd PBS Frontline. Interviews w with UN sekreterare General Kofi ytterligare, former US sekreterare of State Madeleine Albright, former UN sekreterare General Boutros Boutros-Ghali, Canadian General Romeo Dallaire, and former National säkerhet Advisor Anthony Lake, et al. Summer 2004. Transcript and further kunskap can be funnen at Ghosts of Rwanda
• Dallaire, LGen (ret.) Romeo, Shake Hands With The Devil: The Failure of Humanity in Rwanda (Random House Canada, Toronto, 2003, ISBN 0-679-31171-8).
• I Guds Namn, dokumentärfilm från Peter samt Maria Rinaldo vilket äger visats vid SVT:s handling Utifrån. Dokumentären handlar angående kristendomen vilket motivering på grund av folkmordet.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]