Vad var en pascha i ottomaniska riket

Osmanska riket uppstod kalenderår 1299 då den förste härskaren, Osman I, förklarade sitt rike inom västra Anatolien (Turkiska halvön, Mindre Asien) självständigt ifrån detta seldjukiskasultanatet. Osman samt hans person som följer efter någon annan Orhan erövrade stora delar från västra Anatolien ifrån Bysans samt andra turkiska riken inom området. tid 1324 intogs den viktiga staden Bursa, vilket markerade slutet vid den bysantinska makten ovan Mindre Asien.1354 landstiga vid Gallipolihalvön från vilket ställe osmanerna började sin erövring från Balkan. Tillbakagången började beneath start från 1800-talet. Efter inledande världskriget plats Osmanska riket borta, dock ersattes från detta moderna Turkiet.

Balkans samt Konstantinopels erövring

[redigera | redigera wikitext]

Murat inom erövrade Adrianople (Edirne) samt Philippopolis (Plovdiv) ifrån bysantinerna, lät utnämna sig mot sultan kalenderår 1383 samt förde en framgångsrikt konflikt mot Serbien. Murats son Beyazit inom utvidgade riket inom både Europa samt Asien dock föll offer på grund av mongolen Timur Lenks härjningståg samt efter slaget nära Ankara tid 1402 besegrades Beyazit samt inbördeskrig utbröt mellan dennes söner. Då Mehmet I stod likt segrare tid 1413 plats riket svårt drabbat från kriget. detta återhämtade sig beneath Murat II (1421–1451) likt återställde rikets betydelse genom konflikt mot Serbien, Ungern samt Republiken Venedig. kalenderår 1453 erövrade Mehmet IIKonstantinopel (se Konstantinopels fall), vilket ändade detta Bysantinska riket samt inledde den osmanska stormaktstiden. Selim I (1512–1520) erövrade Syrien samt Egypten samt utnämnde sig kalenderår 1517 mot kalif efter för att denne störtat den tidigare kalifen inom Kairo.

Osmanska rikets höjdpunkt nåddes beneath Süleyman I (1520–1566) såsom erövrade Ungern, Nordafrika samt läka region. Rhodosbelägrades framgångsrikt 1522. Wienbelägrades tid 1529 efter ett period från militära framgångar, finansiell välfärd samt viktiga segrar. Denna belägring misslyckades dock samt den osmanska expansionen inom Europa avstannade.

I slutet från 1500-talet började detta osmanska riket förfalla mot resultat från korruption samt enstaka föråldrad armé såsom blev alltmer korrumperad. Ekonomin försämrades samt enstaka utdragen rad inkompetenta sultaner styrde riket, inledningsvis inom samt tillsammans Süleymans son Selim II vilket besteg tronen då hans far dog 1566. Osmanerna förlorade sjöslaget nära Lepanto kalenderår 1571 samt miste därmed sin dominans mot sjöss. Även angående man senare lyckades erövra mer territorium förblev landets politiska samt ekonomiska ställning försvagad.

Osmanska rikets sönderfall

[redigera | redigera wikitext]

Som störst sträckte sig riket ifrån Wiens utkanter inom nordväst mot Mekka inom sydöst samt ifrån Kaukasus inom riktning mot Algeriet inom väderstreck. detta på grund av osmanerna misslyckade slaget angående Wien tid 1683 innebar dock slutet på grund av den osmanska krigsmaktens betydelse. Sultan Mehmet IV ägde lyckats mobilisera enstaka färsk, större armé trots dem militära samt ekonomiska motgångarna samt tog sig återigen fram mot Wien. dock även den denna plats gången kunde Österrike, tillsammans hjälp från bland annat Polen, häva belägringen samt vinna kriget.

Den framväxande nationalismen

[redigera | redigera wikitext]

Grekland ursprunglig tillsammans självständighet

[redigera | redigera wikitext]

Efter detta nederlag plats den osmanska stormakten inom stort sett förlorare samt vid 1700-talet förlorade osmanerna allt mer mark mot stormakter såsom Österrike samt Ryssland. Osmanska riket fanns ifrån start från 1800-talet starkt försvagat samt började betraktas såsom ”Europas sjuke man”. Nationalistiska strömningar bland dem flera folken inom riket började förklara sig liksom mäktiga stater. Grekland blev ett självständig stat tid 1821 samt följdes kalenderår 1878 från Rumänien, Serbien samt Montenegro. Även den turkiska nationalismen växte inom takt tillsammans för att turkarna blev inom allt större majoritet inom detta såsom återstod från imperiet.

Rumänien, Serbien, Montenegro, Albanien samt Bulgarien

[redigera | redigera wikitext]

Ryssland plats detta största yttre hotet mot detta sönderfallande imperiet. Krimhalvön ägde förlorats redan 1783. Ytterligare en konflikt tillsammans med Ryssland 1877–1878 förlorades samt slutade tillsammans den från Ryssland dikterade San Stefanofreden 1878. Osmanerna tvingades överlämna delar från Armenien samt Dobrudzja mot Ryssland samt erlägga en högt skadestånd. Vidare tvingades Osmanska riket erkänna Rumänien, Serbien samt Montenegro vilket självständiga stater, utvidgade genom delar från Albanien, samt erkänna en utvidgat Bulgarien liksom en självstyrande furstendöme.

Cypern, Bosnien–Hercegovina, Tunisien, Egypten

[redigera | redigera wikitext]

En massiv mängd flyktingar ifrån Kaukasien strömmade in inom egentliga Turkiet efter freden tillsammans med Ryssland. Samtidigt fortsatte imperiets sönderfall, samt Berlinkongressen identisk kalenderår, dvs 1878, beseglade dess öde. Europas sex dåvarande stormakter – Tyska riket, Österrike-Ungern, land i västeuropa, Storbritannien, Italien samt Ryssland reducerade detta forna imperiet ännu mer. Exempelvis kom Bosnien–Hercegovina beneath Österrike-Ungern förvaltning samt Cypern avträddes mot Storbritannien.

Reformförsök samt fräsch diktatur

[redigera | redigera wikitext]

Abdülhamid II ägde kalenderår 1876 infört enstaka konstitution inom frikostig anda inom Osmanska riket, dock politiska reformer ägde ingen inverkan då detta gällde den uppblossande nationalismen. ej heller försöken för att vädja mot ett muslimsk samhörighetskänsla lyckades. Reformförsöken upphörde, samt regimen blev åter autokratisk. beneath 1880-talet förlorade imperiet nuvarande Tunisien samt Egypten. inom östra Anatolien utsatte turkarna 100 000-tals armenier, assyrier/syrianer samt 10 000-tals greker till massakrer år 1894–1896.

Ungturkarna samt detta moderna Turkiets tillkomst

[redigera | redigera wikitext]

Till slut återstod bara ett mål – för att rädda detta liksom räddas kunde, samt medlet plats turkisk nationalism. enstaka ideologisk förgrundsgestalt plats författaren Ziya Gökalp (1876–1924), samt inspiration hämtades ifrån minoriteter inom Ryssland. inom start från 1900-talet växte den ungturkiska rörelsen beneath ledning från Enver Pascha fram liksom ledande politisk kraft inom Osmanska riket. Ungturkarna tog mot sig turkisk nationalism likt enstaka svar vid imperiets kris. inom april 1909 tvingades diktatorn Abdülhamid II för att avgå mot förmån på grund av Mehmet V, dock inom praktiken kom Enver Pascha för att styra riket. Efter Tripoliskriget 1911–1912 måste Osmanska riket mot Italien avträda sina sista besittningar inom Nordafrika, liksom Dodekanesos (Tolvöarna) tillsammans med Rhodos. Balkankrigen 1912–1913 innebar ytterligare motgångar. Kreta erövrades från Grekland 1913, samt dess muslimska befolkning flyttade mot Anatoliens kusttrakter. Osmanska riket fanns idag, tillsammans små undantag, en icke-europeiskt nation.

Ungturkarna existerar enstaka benämning vid den sammanslutning från turkiska reformgrupper vilket bildades inom Thessaloniki på grund av för att tvinga sultanen Abdülhamid II för att återinföra 1877 års avskaffade konstitution samt gå vidare reformpolitiken. enstaka statskupp 1908 ledde mot för att sultanen avsattes mot förmån till sin broder Mehmet V samt för att ungturkarna beneath ledning från Enver Pascha fick makten. Den sålunda kallade ungturkiska revolutionen 1908 återinrättade parlamentet, vilket ägde upplösts från sultanen Abdülhamid II kalenderår 1878. Händelsen markerar start från den andra konstitutionella perioden inom riket. Revolutionen fanns även ett milstolpe inom upplösningen från Osmanska imperiet. Den möjliggjordes från en osannolikt samarbete mellan reformsinnade pluralister, turkiska nationalister, västligt orienterade sekulära grupper, samt samtliga såsom gav sultanen skulden på grund av detta kaotiska tillståndet inom imperiet.^[1]

Det efterföljande försöket för att tränga undan monarkins institutioner samt ledning till för att ersätta dem tillsammans konstitutionella institutioner samt en valsystem – dvs för att ersätta den absoluta monarkin tillsammans med enstaka konstitutionell monarki, alternativt republik i enlighet med vissa grupper – fanns dock ej lika enkelt alternativt därför oblodigt vilket regimskiftet. Samtidigt fortsatte från imperiet för att splittras beneath trycket från nationalistiska revolter.

Viktiga effekt från den ungturkiska revolutionen 1908 var:

• det gradvisa skapandet från enstaka fräsch styrande elit
• avsättning från Sultan Abdülhamid II mot förmån till Mehmed V 1909
• öppnandet från ett väg på grund av konsolidering från den civila samt militära förvaltningen, kuppen 1913.
• Ungturkarna samt ett rad små organisationer kom 1913 för att vandra samman inom Utskottet på grund av grupp samt framsteg (CUP).
• CUP blev detta nya kraftcentrumet inom den osmanska politiken.
• Armeniska revolutionära federationen, vars syfte fanns enstaka suverän armenisk stat, ersatte den elitgrupp från köpmän, arbetare samt präster vilkas syfte ägde varit för att ett fåtal fler rättigheter inom Osmanska riket
• en skarpsinnig samt patriarkalisk elit ersatte dem muslimska albanerna liksom samverkat tillsammans den tidigare sultanen. dem nationella albanerna ville förena varenda albaner, likt tillhörde tre olika religioner, beneath ett fana, samt fordrade reformer mot gagn till varenda albaner samt ej bara dem muslimska
• vissa grupper, vilket judarna, mot modell den judiska, kopierade ungturkarnas kupp samt störtade den konservativa styrande eliten samt ersatte den tillsammans en nytt samt reformvänligt högsta råd.
• lättnader till politiska samt religiösa fångar, således kallade samvetsfångar. Exempelvis kunde 'Abdu'l-Bahá (1844–1921), son mot bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (1817–1892), utflykt mot land i västeuropa, Storbritannien samt USA efter för att äga levt nästan bota sitt liv inom fångenskap.

Folkmorden vid armenier, assyrier/syrianer samt greker

[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet samt start från 1900-talet etablerades brittiskt, franskt samt (i mindre grad) spanskt samt italienskt påverkan ovan stora delar från Mellanöstern.^[2] Osmanska riket deltog inom inledande världskriget vid dem förlorande Centralmakternas blad. inom skuggan från världskriget begick myndigheterna 1915 tillsammans stöd från muslimsk lokalbefolkning en folkmord vid ovan 1,5 miljon armenier, 500 000 - 750 000 assyrier/syrianer samt ovan 300 000 greker samt övriga kristna. Därmed försvann enstaka mångtusenårig armenisk samt assyrisk/syrianks traditioner vid den turkiska halvön, dvs Anatolien alternativt Mindre Asien utanför Kaukasus.^[3][4]

Även den kurdiska minoriteten ägde tagit mot sig nationalismen, något senare än dem europeiska staterna. Kurderna började nära sekelskiftet kräva självständighet på grund av dem kurdiska områdena. Den osmanska statens nederlag inom inledande världskriget ändrade dem politiska förutsättningarna till kurderna samt andra människor inom väldet. Samtidigt överlade brittiska, ryska samt franska representanter enstaka helt ytterligare uppdelning från region inom detta hemliga Sykes-Picot-fördraget 1915.^[5][6]

Mustafa Kemal Atatürk

[redigera | redigera wikitext]

Efter för att äga ställt sig vid Tysklands blad besegrades riket slutligen inom inledande världskriget samt tvingades för att kapitulera samt ge ifrån sig sitt återstående territorium inom Europa samt region. nära krigsslutet styckades imperiet upp samt Osmanska riket försvann förutom en litet enhet inom mitten från Anatolien. inom augusti 1920 undertecknades inom Sèvres en fredsfördrag, vilket dock inte någonsin kom för att omsättas inom papper. Den turkiske generalen Mustafa Kemal motsatte sig detta all.

En turkisk patriarkalisk revolution tillsammans Kemal Atatürk inom spetsen motsatte sig detta osmanska styret samt Ententens uppstyckning från riket. Efter en frihetskrig mot greker samt andra utropades republiken Turkiet den 29 oktober1923. Inom loppet från tre tid lyckades Kemal driva ut dem grekiska ockupationsstyrkorna, samt Europas stormakter tvingades ge upp sina territoriella krav. enstaka turkisk stat bestående från all Anatolien, östra Thrakien samt Istanbul skapades. Sultanatet upphävdes 1922 samt kalifatet 1924, samt den siste sultanen, Mehmet VI, gick inom landsflykt.^[7]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Wikisource äger originalverk såsom rör Erdinehändelsen 1703.

Erdinehändelsen 1703