Vart är vi på väg ämnen

Själv existerar jag grammatiker, samt detta existerar ej helt sällan jag blir anklagad på grund av för att artikel alldeles till frikostig inom språkriktighetsfrågor. en återkommande argument, samt ett tongivande tankegång, existerar för att den laissez-faire-attityd liksom jag samt andra språkvetare intar leder mot språklig förflackning. Hur förmå oss språkvetare tillåta det?

För för att förstå språkvetarens ”liberala” inställning måste oss inledningsvis resonera ifall språklig variation, likt självklart förekommer inom samtliga tungomål. Variationen förmå artikel från lite olika slag: regional, dialektal samt individuell. Tydligast noteras väl detta vid ordnivå. såsom västgöte besitter jag tvingats inse för att vissa mening – på grund av mig helt naturliga – helt enkelt ej används alternativt förstås i Skåne samt Stockholm: åpen, skjuva samt grosa existerar några modell (kolla gärna upp dem!). dock språklig variation handlar ej bara ifall ordval, utan återfinns vid varenda språkliga nivåer. Vissa säger nös, andra säger nyste; vissa säger vi gjorde detta själv, medan andra säger vi gjorde detta själva samt således vidare.

När man fullfölja ett språkvetenskaplig presentation från en tungomål förmå man ej utgå ifrån varenda enskild språkbrukare; den ofantliga mängd uppgifter likt skulle behöva beskrivas skulle utföra arbetet omöjligt. inom stället måste man anta en slags ”kollektivets” grammatik: enstaka idealiserad samt inom vissa avseenden förenklad foto från den språkliga verkligheten. Föreställningen angående ett kollektiv grammatik besitter även gjort detta möjligt för att förbättra en offentligt skriftspråk såsom existerar gemensamt till varenda språkbrukare, oberoende dialekt.

Samtidigt antar man ofta inom språkvetenskapen för att varenda språkbrukare besitter sin personlig, unikt individuella grammatik. inom detta perspektiv finns egentligen ej svensk grammatik, utan snarare ”lennartsk”, ”gunvorsk” samt ”ernstsk” grammatik – lika flera grammatiker såsom detta finns talare. således länge reglerna (och ordförrådet) inom Lennarts grammatik någotsånär motsvarar reglerna i Gunvors förstår dem varandra samt oss förmå yttra för att dem talar identisk tungomål (som oss förmå kalla svenska, exempelvis).

”De språkliga drag vilket återfinns inom kollektivets grammatik framstår lätt såsom förbättrad, finare och mer korrekta”

Vi börjar idag närma oss pudelns kärna, nämligen motsättningen mellan individens samt kollektivets grammatik. dem språkliga drag såsom återfinns inom kollektivets grammatik – samt vilket manifesteras i skriftspråket – framstår enkel såsom förbättrad, finare samt mer korrekta än övriga språkdrag. på grund av för att konkretisera detta något abstrakta resonemang förmå oss utgå ifrån distinktionen mellan adverben var samt vart. detta förstnämnda betecknar befintlighet, detta önskar yttra detta används på grund av för att efterfråga plats något existerar alternativt befinner sig: Var ligger Härnösand? detta andra adverbet betecknar riktning alternativt uppgift, detta används alltså på grund av för att efterfråga vart någon existerar vid väg: Vart bör ni resa? ”Oförmågan” för att skilja mellan dessa numeriskt värde adverb existerar något såsom engagerar samt därmed irriterar. nästa quotation existerar taget ifrån ett insändare inom Länstidningen Östersund den 27 femte månaden i året 2019.

Varför besitter ett sektion ungdomar fått på grund av sig för att byta ut ”var” mot ”vart” då minsta ungar måste känna till för att detta existerar helt fel? Skillnaden mellan befintlighet samt riktning torde lyssna mot något från detta maximalt självklara i vårt tungomål, inget man behöver lära sig. Hur äger detta kunnat bli således för att någon börjat tillsammans detta idiotiska påhitt samt flera följt efter?

Utan för att vandra inom svaromål kunna oss konstatera för att distinktionen var/vart kunna ses liksom sektion från kollektivets grammatik, vilket syns ej minimalt inom text. på grund av flera (inklusive denne insändarskribent) existerar distinktionen även högst levande inom deras individuella grammatik; till dem skorrar ett fras liksom Vart ligger Härnösand? illa.

För flera andra ingår ej denna distinktion inom deras individuella grammatik. samt detta existerar ej bara något såsom ”en sektion ungdomar fått på grund av sig”. I många sydsvenska dialekter används var på grund av både befintlighet samt riktning; inom västsvenska dialekter används inom stället bara vart (ofta tillsammans med långt a-ljud). på grund av dessa språkbrukare existerar skillnaden mellan var/vart något man faktiskt måste lära sig medvetet, åtminstone ifall man fullt ut önskar behärska detta offentliga skriftspråket.

De språkbrukare såsom i dagligt anförande skiljer mellan var/vart äger inom detta fall svårare för att titta gränslinjen mellan individens samt kollektivets grammatik: deras individuella grammatik stämmer ju överens tillsammans kollektivets, därför detta uppstår ingen motsättning. detta existerar noggrann såsom tillsammans med flera andra sociala aspekter från samhällslivet: man blir sällan medveten angående enstaka norm förrän någon bryter mot den.

Utifrån antagandet ifall olika slags individuella grammatiker existerar detta förväntat för att några fullfölja si samt några fullfölja sålunda. vid rent strukturella grundläggande principer eller fundament existerar detta alltså inget bekymmer för att några bara använder vart (eller var), medan andra skiljer mellan dem. Problemet ligger i stället i hur varianterna värderas i förhållande mot kollektivets grammatik. angående man vilket insändarskribenten hävdar för att detta existerar ”helt fel” för att ej skilja mellan var/vart, bygger argumentet vid föreställningen för att kollektivets grammatik utgör något slags språkligt facit alternativt rättesnöre inom samtliga kontext. dock detta fullfölja detta inte.

Som grammatiker menar jag för att ingen modersmålstalare producerar yttranden såsom existerar inkompatibla tillsammans den egna individuella grammatiken (förutom möjligtvis ifall man existerar många utmattad alternativt full): man utför helt enkelt inte någonsin grammatiska fel. Man besitter alltid korrekt utifrån sin ”gunvorska” alternativt ”lennartska” grammatik. Däremot är kapabel man producera yttranden liksom ligger närmare alternativt längre ifrån kollektivets grammatik. Ju längre avstånd, desto större fara för att ens yttrande socialt sett uppfattas vilket avvikande, alternativt likt en ”idiotiskt påhitt”, liksom oss såg i insändaren.

”Man blir sällan medveten angående enstaka norm förrän någon bryter mot den”

Intressant nog uppstår dem hätskaste diskussionerna angående sådant likt inom detta större grammatiska perspektivet framstår vilket ganska marginellt: var/vart, innan/före, de/dom samt sålunda vidare. Utmärkande till samtliga dessa påstådda felaktigheter existerar inom stället för att dem existerar många vanliga, detta önskar yttra dem ingår i mångas individuella grammatik. detta existerar ytterligare en argument till för att vilket grammatiker inte uppröra sig inom diskussioner såsom dessa. angående enstaka många massiv sektion från språkbrukarna besitter ett grammatik såsom producerar samt accepterar ett viss struktur, säga större än mig, är kapabel man likt grammatiker ej hävda för att den existerar språkligt felaktig.

Om strukturen ej antas ingå inom kollektivets grammatik finns detta goda skäl för att inom stället rätta detta, därför för att kollektivets grammatik förbättrad speglar detta faktiska språkbruket. en konkret sätt för att utföra detta existerar för att jobba till för att uttrycket accepteras inom offentligt skriftspråk. såsom språkvetare ser man ej detta liksom enstaka eftergift åt lättjan likt leder mot språklig förflackning, utan såsom ett anpassning från ett skildring sålunda för att den förbättrad stämmer in vid verkligheten.

Samtidigt existerar detta många viktigt för att såsom grammatiker ej förneka olika språkliga varianters sociala signalvärde alternativt bristen vid acceptans på grund av dem. Tvärtom existerar detta helt centralt för att understryka denna aspekt. oss bedöms utifrån hur oss talar, klär oss samt beter oss inom olika sociala kontext. då språkvetare säger sådant likt ”båda varianterna går lika bra” menar man detta ur en språksystemperspektiv. dock sällan alternativt inte någonsin fungerar numeriskt värde språkliga varianter lika utmärkt ur en socialt perspektiv. ifall man inom språkriktighetsdiskussioner ej tar hänsyn mot den sociala kostnaden för att nyttja en visst formulering riskerar man för att ge råd liksom går stick inom förpartiet av en båt tillsammans hur verkligheten existerar beskaffad.

Som västgöte saknar jag alltså distinktionen var/vart i min individuella grammatik. likt grammatiker kunna jag även teoretiskt argumentera på grund av för att mitt vart inom stället till var existerar lika rätt såsom något annat. Ändå vinnlägger jag mig på grund av detta mesta ifall för att justera mig mot kollektivet – helt enkelt eftersom jag annars riskerar för att irritera enstaka massa personer likt tappar fokus vid detta jag önskar yttra. möjligen existerar detta just detta likt irriterar mig såsom grammatiker mest.

Johan Brandtler existerar docent inom nordiska tungomål nära Stockholms universitet.

Därefter kostnad 49 kr inom månaden. ingen bindningstid.