Varför var telefonen gjorde i bakelit

Den allra första tiden

Vem liksom egentligen fanns först tillsammans med för att uppfinna telefonen råder detta delade meningar angående. detta fanns - likt ofta är fallet tillsammans med uppfinningar - en antal olika personer inom olika delar från världen såsom beneath identisk utvecklingsskede kom på ungefär identisk saker.

Klart är för att detta plats skotten Alexander Graham Bell, invandrad mot USA, likt plats först tillsammans för att lämna in ett patentansökan på ett mobil. detta skedde inom månad 1876. detta patent vilket sedan godkändes, för enstaka apparat likt på elektromagnetisk väg kunde överföra ljud, gällde inom USA.

För landet tog Bell inte någonsin ut något patent. Detta möjliggjorde för svensken Lars Magnus Ericsson för att tillverka samt sälja telefonapparater här, inom konkurrens tillsammans med Bells. Ericsson ägde haft Bells apparater såsom förlaga, dock sedan tagit fram egna varianter.

Ur "Svenska uppfinnare", Karlsson/Erséus:

"Han inser för att Bells mobil ej är patenterad inom landet. detta gör den fri för att kopiera. Hans personlig hjärna förmå dessutom lätt anlända på små förbättringar såsom gör den mindre klumpig samt får rösten för att låta klarare.

Dessutom går Bells telefoner lätt sönder, detta märker denne när apparaterna börjar komma in för reparation. När 1878 är mot ända bör han både äga sålt sina första telefoner..".

Det första telefonsamtalet inom landet ägde lokal inom augusti 1877. detta gick från Grand Hotel inom huvudstaden mot Telegrafstationen inom Gamla Stan, genom förevisning från enstaka representant för Bells företag.

En från dem första stockholmarna såsom skaffade mobil fanns affärsmannen Henrik Thore Cedergren. denne köpte på hösten 1877 två apparater, den en mot sin bostad, den andra mot sin juvelerarbutik, längre ned på Drottninggatan.

Detta blev mönstret även för andra såsom skaffade telefon: detta handlade ifall parrelationer. Man kunde bara ringa från enstaka mobil mot ett ytterligare - den likt fanns inom andra änden från den dragna linjen.

Ännu 1879 fann detta inget telefonnät, samt därmed ingenstans för att ringa. detta fanns andra telefoner inom staden, dock man kunde ej nå varandra.

Hur kundemänniskor inom detta läget känna sig motiverade för att skaffa mobil, såsom dessutom kostade enstaka hel sektion pengar?

Ur boken "Hallå!", Jan Garnert:

"Telefonen sågs från 1877 samt fram mot omkring 1880 ofta antingen såsom enstaka intressant barnleksak alternativt vilket en redskap för informationsutbyte inom en visst företag, mellan olika företag alternativt mellan enskilda personer."

Dåvarande Televerket, "Kungliga Telegrafstyrelsen" uttalade sig ifall telefonen inom sin årsberättelse för 1877. detta blev tummmen ned. Man trodde ej telefonen ägde någon egentlig kommande inom land. För viktiga aviseringar ansågs detta skrivna termen nödvändigt.

Bedömningen gjordes utifrån den då ännu tillgängliga tekniken. Denna tillät ej telefonsamtal över stora avstånd. Även nära korta avstånd kunde ljudkvalitén artikel dålig. Dessutom fanns inga telefonnät utvecklade.

Nät samt leverantörer

Ett första telefonnät öppnades inom huvudstaden inom september 1880, inom regi från "Stockholm Bell telefonaktiebolag". inom den telefonkatalog vilket gavs beneath hösten identisk år fanns 156 abonnenter upptagna.

De flesta telefonerna fanns hos företag. dem privatpersoner liksom ägde mobil plats bara män - inga kvinnor fanns tillsammans inom den första katalogen.

Ur "Hallå!":

"I Bellbolagets första telefonkatalog fanns numren mot redaktionerna för såväl Aftonbladet liksom färsk Illustrerad periodika, Norden samt Stockholms Dagblad med.Till hösten 1881 ägde Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda samt Sveriges Kommunikationer skaffat telefon."

"Till den förhärskande bilden från telefonen liksom ett apparat för yrkeslivet samt inom första grabb använd från män, kunna också fogas detta faktum för att även Telegrafverket tidigt, samt på Kungl. Maj:ts uppgift, byggde en litet telefonnät inom huvudstaden - 32 telefonapparater likt telefoniskt knöt ihop olika statliga myndigheter samt departement samman tillsammans varandra."

Telefonen plats beneath den första tiden förbehållen överklassen. Abonnemangspriset låg år 1880 på 160-240 kronor. detta motsvarade närmare enstaka halv årslön för enstaka arbetare.

Det fanns ett tidsperiod från fri etablering, där många telefonföretag startade. Bellbolaget öppnade telefonnät inom även Malmö, Göteborg, Sundsvall och Söderhamn. andra telefonföretag öppnade inom Norrköping, Linköping, Eskilstuna, Örebro, Västerås samt Gävle. vilket maximalt blev antalet telefonföreningar samt privata telefonnät 214.

En faktor såsom möjliggjorde denna expansion plats tillgången mot god samt relativt billiga telefoner. Där fanns Bells telefoner, dock framförallt LM Ericssons. Gävleföreningen ägde effter ett exakt jämförelse kommit fram mot för att Ericssons telefoner fanns dem bästa samt köpte in därifrån. Detta ledde sedan mot för att även andra föreningar gjorde identisk val.

I huvudstaden utvidgade Bellbolaget, dock dess höga abonnemangspris lämnade utrymme för enstaka konkurrerande företag. en sådant startades 1883 från Henrik Cedergren, inom samarbete tillsammans med LM Ericsson: Stockholms Allmänna mobil AB, SAT. detta nya företagets affärsidé existera låga taxor samt många abonnenter. Abonnemangspriset sattes mot 100 kronor.

Detta lyckas god. Redan efter en års aktivitet ägde SAT gått angående Bellbolaget. År 1885 ägde Allmänna Bolaget 2.800 abonnenter, medan Bellbolaget ägde 1.800.

I mitten från 1880-talet plats huvudstaden världens telefontätaste tätort. Antalet abonnenter plats högre än inom någon ytterligare tätort inom Europa. Per invånare blev den inflytelserik positionen än mer markant. Antalet telefonapparater inom huvudstaden 1885 plats nära 5.000.

Ur "Det svenska teleundret", Anders Johnson:

"En huvudorsak plats dem låga priserna vilket konkurrensen framtvingade. På dem flesta andra håll inom Europa rådde statliga alternativt privata telemonopol, varför priserna plats betydligt högre samt spridningen mindre. eftersom stora, manuellt kopplade nät fanns relativt kostsam för att administrera plats detta mer lönsamt för enstaka monopolist för att inrikta sig på en mindre antal högbetalande kunder.

Cedergrens framtidsperspektiv ifall ett mobil inom varenda hushåll plats därför smått revolutionerande. Resultatet från hans entreprenörskap gav ett nätverkseffekt: ju fler likt skaffade mobil, desto fler kunde man ringa samt desto större glädje ägde man från sin telefon."

Televerkets första rikstelefonkatalog utgavs 1889, på 32 sidor.
Totalt fanns 20.000 telefonapparater inom landet, varav 20% ingick inom verkets nät.

Ända fram mot sekelskiftet - då USA gick ifall oss - ägde land enstaka högre telefontäthet än något annat nation inom världen.

Stockholms tätposition inom världen, inom antalet telefoner per invånare plats dock ännu markant.

"Det svenska teleundret" :

"... inom land nära utgången från år 1900 fanns 84.000 telefonapparater, alternativt 163 stycken per 10.000 invånare. Genomsnittet inom Europa torde ligga ner beneath 20.

inom huvudstaden fanns 29.000 apparater (960 per 10.000 invånare), inom New York 27.000 (150), London 20.000 (47) samt Paris 18.000 (71). Endast Berlin ägde fler apparater, 37.000, dock per invånare räknat fanns detta ej fler än 218 per 10.000 invånare."

När enstaka fräsch telefonstation 1887 invigdes för SAT - på Malmskillnadsgatan 30 inom huvudstaden - plats detta världens största, tillsammans kapacitet för att betjäna 7.000 abonnenter.

I en första skede fanns telefoner inom städer, dock ej mellan städer. Detta gjorde enstaka samverkan tillsammans telegrafen naturlig. Bud behövdes då ej för för att förmedla telegram.

"Hallå!":

"Från telegrafstationen kunde man för tillfället telefonera samt läsa upp telegrammen för mottagaren. Detta kallades tillsammans med Telegrafverkets terminologi för 'telefonmeddelanden'. Samtidigt kunde telefonledningarna användas för för att mot telegrafstationerna ringa in aviseringar såsom skulle telegraferas. Kombinationen telegraf-telefon gjorde 'den tidsödande budskickningen umbärlig',.."

År 1889 började även Telegrafverket för att bygga upp en telefonnät för allmänheten inom huvudstaden. Året därpå slöts en avtal tillsammans SAT angående samtrafik mellan dem två näten.

Samtidigt rådde ett konkurrens, såsom pressade priserna. År 1896 kostade abonnemanget 50 kr hos Telegrafverket, 45 kr hos SAT. Både priset samt storleken utgjorde ju enstaka konkurrensfördel, samt SAT fortsatte för att artikel störst inom Stockholm.

Samtrafiken upphörde 1903. Fram mot 1918 - beneath 15 års tidsperiod - förblev Allmänna Bolagets abonnenter avskurna från för att behärska samtala tillsammans med abonnenter inom Telgrafverkets nät. Denna situation gjorde för att en struktur tillsammans bud återuppstod, för för att överlämna aviseringar från abonnenter inom detta en nätet mot abonnenter inom detta andra.

Vid Cedergrens bortgång år 1909 fanns antalet SAT-abonnenter uppe inom över 50.000. Bolaget behöll sin inflytelserik ställning ända tills detta år 1918 - i enlighet med riksdagsbeslut - köptes upp från Telegrafverket.

Vid den tidpunkten ägde man hunnit upprätta förbindelser ej bara mellan olika städer inom land, utan också tillsammans med utlandet. Mer ifall detta nedan.

Telefonapparater

De första telefonerna - importerade från USA 1877 - liknade mot utseendet närmast ett jättestor hörmikrofon. inom denna både talade samt lyssnade man - växelvis. dem kallades handtelefoner,

Året därpå ingick ett seperat mikrofon för att prata inom samt enstaka separat hörlur. Ljudkvaliten fanns självfallet en problem.

Ur "Från röksignal mot fiberkabel", B. Eriksson:

"De första telefonerna ägde. ingen 'lur' lik den oss äger idag. detta fanns enstaka fast sektion såsom man talade inom, samt enstaka lös sektion vilket man lyssnade i."

LM Ericssons apparater byggde alltså på Bells alternativt andras konstruktioner . LME framställde egna varianter från både väggtelefoner samt bordstelefoner. dem utgjorde tekniska framsteg genom för att ljudet inom dem blev bättre samt genom för att dem kunde användas för längre avstånd.

På väggapparaterna från denna period fanns enstaka vev.

Denna skulle dras två varv inom samband tillsammans med uppringning, så för att man fick förbindelse tillsammans med enstaka telefonist, likt ju skulle koppla samtalet mot den man ville prata tillsammans med.

Veven skulle även använda efter för att man blivit kopplad, för för att ge meddelande mot den man anropade.

Till senaste, efter för att äga pratat färdigt, måste man "ringa av". Detta tillgick så för att båda parter efter för att äga hängt handmikrofonerna på sina krokar, drog en varv på veven för för att ge telefonisten meddelande angående för att samtalet plats avslutat.

1884 introducerade LME ett unik konstruktion för bordstelefoner. Den kom för att betecknas "taxen". Den första utgåvan, ovan mot vänster, ägde ännu ett separat hörtelefon samt enstaka fast mikrofon. inom modellen ovan mot höger, från 1892, finns bådadera på enstaka lur, för att lägga på enstaka klyka.

"Hallå!":

"...i samarbete tillsammans med Allmänna Bolaget utvecklades samt tillverkades nära LM Ericsson 1884 dem första handmikrofonerna. Handmikrofonen är den något otympliga benämningen på detta lätthanterliga domstol nära idag kallar (telefon-)lur, alltså enstaka hörtelefon samt ett mikrofon inom identisk stycke liksom enkelt kunna hållas inom ett enda hand."

En betydande sektion från telefonen är ju mikrofonen. Här ersatte LM Ericsson spiralmikrofonen från 1880 tillsammans med först enstaka kolstavsmikrofon, sedan ett kolkornsmikrofon samt 1903 enstaka vidareutveckling från desa: stjärnmikofonen. Denna kom sedan för att förbli standard inom närmare en havlsekel.

Televerket började snart för att tillverka egna bordstelefoner. Modellen här nedan, den s.k. "Rikstelefonen", är från 1894.

Nästa steg inom utvecklingen plats införandet från en struktur tillsammans med centralbatteri. inom stället för batterier dem enskilda telefonapparaterna fanns en energikälla på växelstationen. inom landet började detta struktur införas kring 1910.

"Från röksignal mot fiberkabel":

"Redan beneath 1890-talet ägde man inom USA kommit tillsammans med en nytt växelbordssystem för centralbatteri. idag påkallade man telefonistens uppmärksamhet genom för att man lyfte på luren. Skulle detta ej bli svar genast plats detta ganska vanligt för att man knackade tillsammans 'klykan'."

Sedan kom fingerskivan."Petmojen", likt detta aningen nedlåtande kallades. Denna innebar ju ett betydelsefull automatisering. Abonnenten kunde för tillfället slå önskat siffra direkt, utan för att behöva gå genom enstaka växel.

LME:s första apparat tillsammans fingerskiva kom 1915.

Denna förändring väckte diskussion. ett från dem vilket anförde invändningar fanns Carl Lindhagen, Stockholms borgsmästare beneath många år. 1929 plats denne vänsterradikal riksdagsledamot:

"Jag får verkligen säga för att detta är ett ganska snöd spekulation från statsverket för att låta oss allesammans sitta samt peta samt komma ihåg inom huvudet samtliga möjliga siffror samt kostnadsfri ställa in våra konversation för för att staten skall undvika erlägga den personliga arbetskraft, likt förut ställde in våra konversation åt oss.

Om man skulle lägga tillsammans all den period oss får använda tillsammans detta här petandet, samt räkna ut hur många förlorade arbetstimmar samt ökad hjärnansträngning detta här betyder för svenska människor, fråga jag angående ej vårt befriande från detta petande skulle fult uppväga vad staten får utgiva för telefonisterna.

Man besitter heller ej undersökt automattelefonens effekt på våra hörselorgan. detta är en välsignat pipande samt tjutande all tiden, inom stället för för att man idag får höra enstaka vänlig kvinnoröst svara 'hallå'. Jag besitter fått någon värk inom mitt vänstra öra sedan oss fått den nya apparaten inom rådhuset, samt detta skulle man egentligen notera räkning på mot telegrafstyrelsen. "

Lindhagen ansåg för att automatiseringen skulle inställas, "åtminstone mot dess dem telefonister liksom därigenom blev brödlösa, först tillförsäkrades tillräcklig utkomst på annat sätt".

På 1930-talet blev en nytt plastmaterial tillgängligt, för tillverkning från bl.a. telefoner: bakelit. Apparaten nedan mot höger - "Dialog" - kom på 60-talet.

En svensk fullträff beträffande design fanns "Ericofon", populärt kallad "kobran". Denna började marknadsföras inom mitten från 50-talet.

Det radikala tillsammans med kobran plats för att samtliga komponenter - hörtelefon, mikrofon samt fingerskiva - fanns hopbyggda mot enstaka objekt. Fingerskivan satt inom apparatens botten.

Kobran blev ett internationell framgång, tillsammans många lovord för apparatens design.

På 50-talet kom också den första högtalartelefonen för vanliga abonnenter, hopbyggd mot enstaka objekt. Modellen "Ericovox" började säljas 1959. Nedan t.v.

Senare äger modeller tillkommit, likt kombinerar dem två alternativen - för att prata genom fast mikrofon tillsammans högtalare alternativt för att prata genom vanlig telefonlur. Nedan t.h.

På 1980-talet infördes detta datoriserade AXE-systemet. inom samband tillsammans detta kom telefonapparater tillsammans knappsats istället för fingerskiva.

Ovan modellen "Diavox" från 1982.

Därefter besitter oss ju fått sladdlösa samt dockningsbara apparater - där man förmå röra sig fritt inom lägenheten beneath samtalet.

En uppfinning vilket tillkom inom ett "råversion" redan för över hundra år sedan fanns telefonsvararen. mot praktisk användning kom den på 30-talet. Efter uppfinningen från kasettbandspelaren på 60-talet kom telefonsvararen mot mer allmän användning, tillsammans med möjlighet för att både lämna samt ta emot meddelanden.

På 1990-talet kom även nummerpresentatören. dem fanns även telefonapparater liksom kombinerade allt-i-ett: högtalare, telefonsvarare samt nummerpresentatör.

Växlar samt system

Om abonnenterna inom början plats nästan uteslutande män, så plats detta bara kvinnor liksom arbetade inom telefonväxlarna.

Artighet samt disciplin skulle prägla telefonistens jobb. ett telefonist måste också behärska prata felfritt.

"Hallå!":

"Telefonist ägde varit en kvinnoyrke från Bellbolagets första solens tid 1880, dock dem likt mot enstaka början rekryterades skule därtill äga ett bildad bakgrund. Tanken plats för att dem skulle behärska bemöta abonnenterna tillsammans den takt samt den ton liksom abonnentens sociala ställning kunde fordra."

Telefonist fanns en eftersökt arbete.

Antalet telefonister hos Allmänna bolaget plats inom slutet från år 1886 drygt 100, liksom beneath året tillsammans förmedlat inom medelvärde drygt 18.000 konversation ifall dagen.

Tiden för sammankopplingen från en konversation låg inom huvudstaden kring 10-15 sekunder. detta plats väsentligt snabbare än inom andra huvudstäder, där detta kunde ta flera minuter.

När den nya centralstationen öppande år 1887 sjönk antalet telefonister inom Allmänna bolaget, dock sedan ökade detta åter.

Den första telefonväxeln inom landet fanns den såsom Bellbolaget öppnade på Västerlånggatan 16 inom Stockholm.

Det gick mot enstaka början ej för att ringa när såsom helst. Växeln fanns öppen från nio på morgonen mot tio på kvällen. inom femte månaden i året 1883 infördes dock nattjänstgöring, så för att detta blev möjligt för att telefonera all dygnet.

När Allmänna Bolaget började sin aktivitet 1883 tillkom snart ytterligare tre växlar. Den första på Malmskillnadsgatan 27, den andra nära Slussen, den tredjeplats (mars 1884) på Svartmangatan 6 inom Gamla stan.

Utvecklingen gick här steg för steg mot växlar för snabbare betjäning samt större kapacitet. Också beträffande växlar gjorde Lars Magnus Ericsson viktiga insatser. denne framställde detta s.k. multipelbordet, tillsammans enstaka automatisk växel likt klarade upp mot tio linjer utan bemanning. Därigenom kunde enstaka telefonist koppla fler konversation än tidigare, samt varenda växel kunde ta grabb ifall fler abonnenter.

En milstolpe inom utvecklingen fanns invigningen den 12 juli 1887 från den stora centralväxeln för Allmänna Bolaget på Malmskillnadsgatan 30.

"140 år inom ledningen", K.V. Tahvanainen:

"I slutet från 1890-talet utvecklades en nytt växelbordssystem, där dem strömförsörjande batterierna inom telefonapparaterna ersattes från en ackumulatorbatteri, vilket placerades centralt på telefonstationen.

Telefonerna blev betydligt enklare samt mindre eftersom man ej heller behövde någon signalindukator inom telefonen - anrop mot telefonstationen gjordes helt enkelt genom för att lyfta luren, varvid enstaka belysning tändes inom växelbordet."

1915 inleddes enstaka fräsch epok vilket gäller manuella växlar då den första s.k. klaffjackstationen öppnades inom Växjö. Telefonisten behövde då ej återställa anropsklaffarna, utan för att detta skedde automatiskt. Klaffjackväxlarna fick efterhand massiv användning inom Televerket.

Ett nytt växelsystem vilket började införas på 20-talet kallades för "500-väljaren". Televerket utvecklade sedan detta inom personlig regi - en s.k. "koordinatväljarsystem".

"Hundra år inom Sverige", Hans Dahlberg:

"Ännu strax efter andra världskriget expedierades samtliga diskussion manuellt från telefonister. dock 1921 beslöt Kungl. Telegrafstyrelsen för att på test införa några automatiska stationer samt apparater tillsammans roterande fingerskiva tillsammans med vars hjälp abonnenten själv kunde koppla sig. Några år senare fanns automatisk trafik införd för vissa abonnenter inom huvudstaden.

Stockholm plats då världens telefontätaste tätort tillsammans med 25 telefoner per 100 invånare. London ägde nio. ... 1930 ägde landet enstaka halv miljon abonnenter.

Automatiseringen från Stockholms telefonnät fanns genomförd 1938. samtliga abonnenter ägde då fått ett tillsammans fingerskiva försedd apparat såsom fanns Telegrafverkets egendom. Några jack existerade ej samt dem flesta apparater fanns väggfasta. Man stod samt telefonerade.

De flesta större städer automatiserades före 1930-talets utgång, dock förbindelserna mellan telefonstationernas områden måste kvar kopplas från telefonister. enstaka rikstäckande automatisering plats ej genomförd förrän på 1950-talet."

Under slutet från 1940-talet inleddes ett automatisering från även långväga telefontrafik inom landet. Detta möjliggjordes genom tillkomsten från koaxialkabeln. Telefontrafiken Stockholm-Göteborg blev helautomatiserad 1954. År 1972 plats automatisering genomförd för all landet.

På 1960-talet inleddes också enstaka automatisering från diskussion mot utlandet, först från huvudstaden, sedan från även andra områden. År 1972 kopplades 85% från utlandstrafiken helautomatiskt.

I slutet från 60-talet började datorstyrda växlar provas ut samt införas på sina håll. Detta ledde på 1970-talet fram mot AXE-systemet.

"140 år inom ledningen":

"...1970 träffades en avtal mellan Televerket samt mobil AB LM Ericsson ifall bildandet från en utvecklingsbolag. detta nya bolaget - Ellemtel Utvecklings AB - skulle ... avse tillväxt samt konstruktion från bl.a. elektroniska televäxlar, utrustningar för datanät, digitala transmissionssystem samt avancerade telefonapparater."

"Till dem maximalt kända resultaten från Ellemtels aktivitet hör detta elektroniska digitala telefonstationssystemet AXE, vilket på 1980-talet började ersätta dem konventionella automatstationerna inom landet."

"I november 1987 ägde land en inom princip rikstäckande digitalt telenät. Uppbyggnaden från detta nät betecknades såsom detta största projektet någonsin inom Televerkets bakgrund. ... inom nätet ingick olika typer från förbindelser: koaxialkablar, radiolänkar samt optokablar."

AXE - världens första datorstyrda digitala telefonväxel - fick innebörd ej bara för telefonnätet inom landet, detta blev också ett många massiv exportframgång.

De första reguljära AXE-stationerna inom land invigdes 1980 - ett inom huvudstaden samt ett inom Göteborg.

"140 år inom ledningen":

"Genom övergången mot elektronik vanns fördelar från många stöt. nödvändigheten från underhåll minskade, utrustningen krävde mindre utrymme, fjärrmanövrering från driftfunktionen möjliggjordes, osv För trafikanterna gav tekniken ökad snabbhet samt tillgång mot flera nya tjänster."

Ledningar samt nät

De ledningar vilket behövdes för telefonförbindelserna innebar stora praktiska bekymmer samt kom för att påverka stadsbilden inom huvudstaden, många påtagligt.

Så blev fallet inom synnerhet likt detta fanns två telefonbolag. Ledningar behövde dras ej bara härs samt tvärs, utan även parallelt. På hustaken monterades s.k. galgar, för för att hålla trådarna isär.

Särskilt områdena kring Gamla stan, Helgeandsholmen samt Slussen blev nålsögon.

I Gamla stan blev detta ändå snart så gyttrigt, för att Allmänna bolaget på sitt byggnad Svartmangatan 6 byggde ett slags torn-galge, så hög för att SAT:s ledningar skulle gå ovanför Bellbolagets. Galgen fanns 18 meter hög samt avsedd för 1.100 trådar.

Särskilt synligt, även på långt avstånd, plats detta nya telefontorn liksom tillkom 1887 ovanpå fastigheten Malmskillnadsgatan 30, på krönet från Brunkebergsåsen.

"Hallå!":

"Den gigantiska ställningen ovanpå den nya stationsbyggnaden fanns en nödvändigt byggnadsverk inom sig själv samt kallades fram mot rivningen 1953 allmänt för telefontorn. Byggnaden väckte från första början debatt..."

En skribent konstaterade för att "liksom ständigt en samhälles egenartade liv på en alternativt annat sätt kommer mot arkitektoniskt formulering, ägde även detta kommunikationssystem fått sitt monument inom detta år 1887 färdigbyggda telefontornet, stadens då högsta profana byggnadsverk, såsom övertagit detta gamla vårdtornets roll för att från Brunkebergshöjdens krön behärska stadssilhuetten."

"Då telefontornet mot slutligen revs, efter enstaka brand 1952 inom byggnaden beneath tornet, ägde detta sedan länge förlorat sin teletekniska funktion."

Även på landbygden gjorde telefonen sin existens påmind, genom dem många tusentals telefonstolparna utmed vägarna.

Det dröjde ej länge, förrän detta plats tydlig för att telefonledningarna istället måste dras beneath marken. Telegrafverket började år 1891 för att lägga sin telefonledningar inom kabeltrummor, efter en avtal tillsammans Stockholms stad.

Förutom den estetiska vinsten gav detta ökad driftsäkerhet, genom mindre skaderisker.

"140 år inom ledningen":

"Då Televerket skulle anlägga telefonnät inom huvudstaden fanns utrymmet inom luften så resehandling upptar plats från dem enskilda nätens ledningar för att detta blev svårt för att dra fram ytterligare abonnentledningar, inom synnerhet såsom dem skulle existera dubbeltrådiga. Dubbelledningar ägde den fördelen för att dem kunde läggas inom telefonkablar utan för att orsaka induktion inom andra ledningar, inom identisk ledning. dem första jordkablarna började läggas ned sommaren 1891. Man använde då kabelblock från betong.."

Genom Televerket knöts olika städers samt landsdelars telefonnät samman. År 1889 ägde ett telefonförbindelse öppnats mellan huvudstaden samt Göteborg. Strax därefter fanns enstaka linje även mot Malmö.

Med dessa långlinjer följde också ett mekanisk uppgradering, likt gav bättre kvalitet.

"Hallå!":

"Denna första långlinje blev början mot Rikstelefonen, 'ett term såsom kom för att stå för dem dubbeltrådiga lokalnät såsom stod inom förbindelse tillsammans dem'. Fram tills dess ägde dem flesta telefonnäten varit byggda tillsammans med enkeltrådsteknik, likt innebar ett begränsad räckvidd inom ledningarna.

Dubbeltrådstekniken möjliggjorde långdistanstelefoni på upp mot 1.000 km. Dessutom innebar tekniken för att diskussion ej från misstag kunde höras från andra likt samtalade på 'närgränsande ledningar'."

Förbindelse tillsammans unionspartern Norge upprättades år 1893, genom enstaka linje huvudstaden - Oslo.

Med utlandet tillkom den första förbindelsen identisk år, ett linje Malmö - Köpenhamn.

Först tio år senare, 1903, skapades ett telefonförbindelse mellan landet samt Tyskland, vilket gick via land. Dess kapacitat fanns dock otillräcklig.

År 1919 drogs därför enstaka undervattenskabel mellan Trelleborg samt Rügen. Genom denna direktlinje blev detta möjligt för att samtala mellan huvudstaden samt Berlin.

Först tio år senare upprättades direktförbindelser mot även London samt Paris.

En ledning mot Gotland lades ut några år senare, 1920.

På 1920-talet plats förbindelsen mellan huvudstaden samt Göteborg mogen för ett uppgradering - inom struktur från ett "rikskabel" beneath marken.

"Från röksignal mot fiberkabel":

"... 1919 begärde Telegrafstyrelsen hos Kungl. Maj:t en anslag på 10 miljoner kronor. Dessa valuta skulle 1921 användas för för att anlägga rikskabel mellan huvudstaden samt Göteborg. Ärendet fanns brådskande. SJ ägde fattat beslut angående för att elektrifiera stambanen mellan dem båda städerna. Telegrafverkets stolpar, vilket följde järnvägen, plats inom vägen för dem kontaktledningsstolpar vilket skulle sättas upp. Dessutom skulle telefontrafiken störas kraftigt från närheten mot detta starkströmsnät SJ skulle bygga... Genom för att lägga kabeln inom marken kunde man täcka nödvändigheten från nätkapacitet för avsevärd tidsperiod framåt."

Arbetet tillsammans denna ledning påbörjades 1921 samt plats avslutat 1923.

Under 1930-talet tillkom förbindelser tillsammans allt fler länder inom Europa. tillsammans med utomeuropeiska länder upprättades radiotelefonförbindelser.

"140 år inom ledningen":

"Den 15 september 1956 blev en historiskt datum inom dem internationella telekommunikationernas saga. Då blev tagna den första transatlantiska telefonkabeln inom bruk. Två parallella koaxialkablar ägde lagts ut, vardera avsedd för enstaka talriktning...

Av dem trettiosex telefonförbindelserna fick dem skandinaviska länderna samsas ifall enstaka förbindelse mot New York. Sveriges radiotelefonförbindelse tillsammans med USA bibehölls såsom enstaka reserv för trådförbindelserna."

Som följd från atlantkabeln fördubblades snart telefontrafiken från land mot USA - samtidigt liksom även trafiken per radio ökade.

En undervattenskabel från land mot Storbritannien kom fyra år senare: 1960.

Som här just framkommit skedde enstaka utvecklingen även beträffande dem kablar såsom användes för telefonförbindelser. dem första kablarna plats mångtrådiga:

"Från röksignal mot fiberkabel":

"I telefonnätets tidig del av ett liv byggde man linjenätet från 3 mm koppartråd alternativt 3,3 mm bronstråd. Dessa dimensioner gjorde detta möjligt för att utväxla konversation upp mot 90 kilometer utan allt för stora störningar."

De telefonkablar likt lades ned inom marken bestod från koppartrådar, isolerade tillsammans ark samt virade två samt två inom spiral samt omgivna från ett blymantel.

På 1940-talet kom ett fräsch typ från kablar, koaxialkabel, tillsammans större kapacitet: Den första sträcka tillsammans koaxialkabel drogs mellan huvudstaden samt Norrköping. detta skedde 1947.

"140 år inom ledningen":

"En koaxialkabel består från enstaka alternativt flera koaxialtuber, dvs en böjligt kopparrör (yttre ledare) samt enstaka koppartråd (inre ledare) inom rörets centrum, fixerad tillsammans ett isolering. Koaxialkablarna kunde användas för en stort antal s.k. bärfrekvensförbindelser samt Televerket beslöt för att anordna en stamkabelnät från sådana kablar."

På 1980-talet blev tagna en nytt steg inom teknikutvecklingen. Då kom "optokabeln", från glasfiber.

"140 år inom ledningen":

"En revolutionerande upptäckt inom transmissionstekniken plats för att metalliska chef inom telekablar kunde ersättas tillsammans tunna glasfibrer såsom på optisk väg överförde stora informationsmängder.

Optokabeln blev därför en viktigt inslag inom uppbyggnaden från bredbandsnät."

"140 år inom ledningen":

"I månad 1971 invigdes den första affärsmässig stationen inom Norden för överföring över telesatellit. Stationen, vilket uppfördes inom Tanum, ingick inom detta världsomspänande Intelsat-systemet samt fanns enstaka gemensam satsning från teleförvaltningarna inom land, land i norden, Norge samt Sverige.

Stationen användes för telefontrafik tillsammans USA samt Kanada samt plats dessutom försedd för överföring från TV-program."

Övrigt

Även angående många hushåll skaffade mobil så fanns kring sekelskiftet ännu utan personlig mobil. Dessutom fanns ju enstaka begränsning inom för att man nådde främst dem vilket plats abonnenter hos identisk bolag. detta kunde ju också existera så för att den vilket ägde mobil hemma behövde informera sig tillsammans hemmet.

Detta gjorde för att detta fanns en behov från allmänna telefoner nära offentliga platser.

"140 år inom ledningen":

"För för att göra detta möjligt för personer såsom ej fanns telefonabonnenter för att telefonera ägde på ett sektion håll inrättats s.k. 'allmänna samtalsstationer' där man kunde ringa sina konversation mot särskild avgift."

I slutet från år 1902 fanns detsammanlagt över 1.700 samtalsstationer inom landet. samtliga dessa stationer kunde ej bemannas läka tiden. Behover fanns därför från enstaka automatisering.

"Vid sekelskiftet infördes myntapparater vilket medgav för att telefonisten på telefonstationen kunde granska för att avgiften erlades. Sådana automater sattes bland annat upp på en stort antal järnvägsstationer."

I Lars Magnus Ericssons första myntapparater, likt ägde kommit inom mitten på 1890-talet, signalerades inbetalningen akustiskt mot telefonisten genom för att myntet slog mot enstaka klockklang från metall när detta föll ned inom apparaten. för tillfället infördes ett elektrisk signalering. Den fungerade så för att detta mynt likt stoppade inom inkastet påverkade ett fjädrande vibrationskontakt vilket åstadkommer enstaka följd från strömavbrott inom mikrofonkretsen vilket hörs liksom en rasslande ljud. Myntautomaten utfördes vilket ett separat tillskott mot enstaka vanlig telefonapparat alternativt byggdes in.

"För för att telefonautomater också skulle behärska användas inom detta fria sattes telefonkiosker upp för apparaterna. dem första kioskerna - från s.k. 'pagodmodell' - infördes år 1901 inom huvudstaden på en tjugotal platser."

Avgiften för för att telefonera inom automat varierade mot enstaka början från ställe mot lokal. 1904 fastställdes ett enhetlig betalning, på 10 öre per samtal.

För dem automatiserade telefonnäten ställdes krav på myntapparater såsom ej krävde förmedling från telefonist, utan där inkassering från myntet sker automatiskt när den uppringda abonnenten svarar.

Därför konstruerade LME beneath 1930-talet nya myntapparater. Myntet skall först deponeras inom apparaten, varefter detta automatiskt inkasseras då den uppringda abonnenten svarar. Genom för att myntet nära deposition stannar inom myntrännans öppning samt lätt kunna tas igen angående samtalet ej kommer mot stånd, fordras ingen återbetalningsmekanism.

Mot slutet från seklet tillkom möjighet för att erlägga tillsammans kort.

Idag är mobiltelefonen så vanlig, för att offentliga telefonkiosker börjat förlora sin innebörd. Många kiosker äger således tagits försvunnen - även bortsett från vandalisering samt förstörelse..

Telegrafverket döptes 1953 angående mot Televerket

Jan Milld, den 5.1.2008